RSS
 

Texter med etiketten ‘facklitteratur’

Tisdagstips!

07 Feb

Jag är som ni kanske vet en sån där som läser runt fem böcker åt gången. Två av de böckerna jag läser nu vill jag verkligen lyfta fram lite extra. Det är Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk (Mikael Parkvall) och Flyktens barn (Elisabeth Elemeroth & Johan Häge). Jag har ju försökt få mig själv att läsa mer facklitteratur och med böcker som dessa är det verkligen lätt!

Lagom finns bara i Sverige handlar som titeln så pedagogiskt antyder om språkliga myter. Hur är det egentligen med de där språken som aldrig sägs förändras? Med ords egentliga betydelse? Och med eskimåernas alla ord för snö? Underbart allmänbildande och fruktansvärt roligt skrivet. Är du det minsta språkintresserad så är det här boken för dig! Jag kommer utan tvekan att återvända till texterna flera gånger och chansen är även ganska stor att jag kommer att använda dem i min undervisning.

Flyktens barn handlar om hur migrationsprocesser går till, vilka rättigheter (och skyldigheter) som flyktingar och invandrare har, vilka konventioner som egentligen gäller och hur Sverige följer och inte följer dem. Boken ger en orientering i aktuella konflikter och beskriver på ett bra sätt vilka trauman som en flykt kan föra med sig. Det är en väldigt viktig bok som kommer i ett lättillgängligt format. Det är inga tunga texter, men boken väcker verkligen tankar och känslor. Jag blir otroligt frustrerad under läsningen och har fler än en gång behövt stega ut i vardagsrummet och läsa vissa stycken högt för min kära sambo.

Jag har kommit halvvägs i båda böckerna och självklart återkommer jag med mer utförliga recensioner när de är utlästa. Nu är det dags för lunch och sedan ett seminarium om identitetsskapande. Jag går en intressant dag till mötes!

 
Inga kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: Quirkology (Richard Wiseman)

14 Dec

Quirkology av Richard Wiseman (”Oväntat…”, tänker du efter den rubriken) var en av de böcker jag passade på att läsa under min senaste USA-vistelse. Min läsning går i vågor, ibland behöver jag enbart skönlitteratur och andra perioder går jag enbart igång på facklitteratur. Strax innan den resan märkte jag allt mer hur det var dags för det sistnämnda och därför fick Herr Wiseman och ett par andra stolliga professorer åka med i min väska.

Quirkology är vad du skulle få om du tog enorma mängder forskning om psykologi och människors beteende, en ordentlig dos humor och mixat ner det i en matberedare så det är lättsmält läsning som återstår. Där andra böcker kan bli sega i texten (Pinocchioeffekten exempelvis) eller helt enkelt tråkiga i vad de tar upp (ska vi ta Pinocchioeffekten som exempel kanske?) bitvis levererar Wiseman här en bok som är intressant, lärorik och rolig från första till sista sidan. Om du vill veta hur namn kan påverka det yrke man sysslar med, vilka bilägare som är mest benägna att fuska i snabbkassor och köra för fort förbi skolområden (ni lär inte kunna gissa, tro mig) och mycket mer är den värd att plocka upp.

En galet bra bok. Rekommenderas varmt!

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Recension: Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige (Thérèse Juel)

14 Nov

Jag vet inte om det beror på trytande motivation, att boken eller dess ämne stökar till eller vad det handlar om, men jag lyckas inte skriva någon sammanfattning. Ni som inte känner till titeln får helt enkelt hålla till godo med texten nedan som jag plockat från förlagets presentation.

”Försök tänka dig tanken att du en dag blir anklagad för ett allvarligt brott som du inte har begått. Du misstänks ha våldfört dig på ett barn eller en ung flicka och det spelar ingen roll vad du säger eller försöker bevisa – du blir ändå inte trodd. Du blir anhållen och häktad. Kanske får du också restriktioner och kan inte meddela dig med omvärlden. I rättssalen märker du att alla tror på det målsäganden säger men dig är det ingen som tror på, så du blir fälld och dömd till fängelsestraff och får betala dryga skadestånd.

Denna verklighet drabbar ett antal män varje år. Män som tvingas avtjäna sina straff utan att någonsin få upprättelse eller möjlighet till omprövning av sin dom. Rättsväsendet bygger på dess förmåga att söka och finna sanningen, men hur är det med den saken? Är alla mödrar goda och talar barn alltid sanning? Är alla åklagare objektiva och alla försvarsadvokater djupt engagerade i sina klienter? Gräver man tillräckligt djupt för att domen ska vara ställd utom allt tvivel?”

Länk till förlagets presentation av boken.

I jakten på skyldiga som inte fällts är det en ständig risk att de oskyldiga som har fällts hamnar i skymundan. Thérèse Juel försöker i boken ”Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige” lyfta upp dessa oskyldigt dömda i ljuset. Hon har läst gamla rättsfall och intervjuat de dömda personerna hon berättar om i boken. Problemet är bara att hon skriver att hon av respekt för de dömdas integritet och privatliv inte uppger vilka rättsfall det handlar om. Vi får alltså enbart ta del av en version av de olika fallen – den hon uppfattat utifrån en intervju med de dömda personerna och vad som står i rättsprotokollen. Hur gärna man än vill tro att någon är oskyldig, eller hur gärna man än vill tro att det är en någorlunda objektiv bild som presenteras så… Ja, så är det ju omöjligt. Det finns ingenting av det vi får ta del av som påvisar att dessa rättsfall gått till över huvud taget så som de presenteras i boken. Det kanske är så nära sanningen man kan komma, men det kan vi inte veta. Vi kan inte själva ta del av rättsfallen och Juel har enbart talat med de dömda personerna. Inte någon annan.

Vi som läsare ges inte en sportslig chans att bilda oss en uppfattning. Det är som att läsa något riksdagspartis vallöften för att försöka få en objektiv bild av det politiska Sverige.

Idén till att skriva en bok av den här typen är god. Genomförandet är tyvärr inte bra och den diskussion Juel antagligen ville skapa i Sverige i och med bokens publicering uteblev av vad jag förstår helt.

 
2 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Recension: Mannen som lever med vargar (Shaun Ellis, Penny Junor)

20 Okt

Han växte upp med sina morföräldrar, sov som barn med gårdens arbetshundar och lärde sig tidigt att leva i symbios med naturen i Storbritannien. Som vuxen sålde Shaun Ellis allt han ägde och reste till ett vargreservat i Idaho, USA, där han om dagarna praktiserade oavlönad och om nätterna bedrev sin egen forskning om vargen. Sömn var en lyxvara han sällan fick särskilt mycket av och den enda födan utöver vatten var jellybeans han köpte billigt för de få besparingarna han hade kvar efter resan. På det här viset levde han i flertalet veckor innan hans chef på området insåg vad han höll på med och då gav honom lön i form av ett matkonto hos den enda lokala matbutiken.

Man kan tycka att det här är extremt nog, men det är bara början av vad för helgalna upptåg Shaun Ellis (som vissa nog känner igen från ”Att leva med vargmannen” som visats på TV) tar sig för genom åren. Tycka vad man vill om det han gör, galenskap eller inte, men han brinner starkare för vargar än vad de allra flesta brinner för något alls. Boken ”Mannen som lever med vargar” är vad jag förstår är skriven av Penny Junor då Ellis själv medger att skrivande inte är hans starkaste sida, men jag måste säga att det verkligen känns som att man läser hans egna ord.

”Mannen som lever med vargar” är en fascinerande livshistoria, otrolig resa och full av lärdomar om hundar och vargar (och kanske till och med människor?). Det behagliga språket gör allt detta väldigt lätt att ta till sig och jag läste ut boken under en och samma dag. Visst blev mycket annat lidande av detta konstanta läsandet, men så får det bli ibland när man fastnar i en riktigt god bok!

Läs boken. Den är absolut värd det!

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Recension: Om Tyskland segrat (Dennis Showalter, Harold Deutsch)

19 Okt

Vissa böcker läser man som rinnande vatten, sidorna bara flyger förbi och plötsligt inser du att det är över. Som om just den författarens text var skrivet för att passa perfekt till vad du lättast läser. Sen finns det böcker man får kämpa med. Tungrodda sidor fulla av svårläst text. En sådan har jag kämpat med senaste veckorna.

”Om Tyskland segrat” är en bok med alternativ historieskrivning. Författarna Dennis Showalter och Harold Deutsch ger oss 56 scenarier av stor vikt för hur andra världskriget slutade och försöker sig på att se vad som kunde ha hänt om de slutat annorlunda.

Det här var som sagt en tungläst bok. Jag hade nog förväntat mig en mer populärhistoriskt skriven bok men möttes istället av en bok i samma stuk som riktiga historieböcker för universitetsstudier och dylikt. Tuff överraskning helt klart! Så istället för att snabbt ha läst ut vad jag förväntade mig vara en populärhistorisk bok om alternativa scenarier har jag i det närmaste bedrivit högskolestudier i ämnet (av mer eller mindre lyckat resultat från min sida).

Boken är säkerligen välskriven och med ett stabilt underlag, men jag är helt fel person att bedöma det. Vad jag kan bedöma är att den verkar genomarbetad, att det är intressanta, alternativa scenarier som behandlas och att man behöver vara van vid lite tyngre facklitteratur för att kunna ta till sig boken till fullo.

Säkerligen en bra bok, men jag var som sagt fel person att bedöma det. Rekommenderas (nog) till historiefantaster med fäbless för andra världskriget eller alternativhistoria.

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Intervju: Magnus Linton (Cocaína)

09 Okt

För ett litet tag sedan hann jag få till en intervju med Magnus Linton, journalist i Colombia och författare till boken ”Cocaína” som vi recenserat här sedan tidigare. Både bok och intervju kan vara extra intressant nu när årets Nobelpristagare omnämns som ”drogliberal” i diverse tidningar.

Hur lång tid tog arbetet med boken? Är det något du skrivit eller skissat på under flertalet år eller gick processen snabbt?

Jobbade intensivt med den ett år. Men givetvis är det en bok som mycket bygger på att jag har en väldigt lång kärlekshistoria med Colombia; successivt, ända sedan mitt första besök i Bogotá 1989, har saker vuxit fram och jag har lärt känna personer, regioner, byar, städer och fenomen som varit avgörande för analyser och berättelser. Ingen kan skriva en meningsfull bok om Colombia utan att leva länge i landet.

När insåg du att slutresultatet inte skulle kunna bli en helt knarkfri bok och hur resonerade du kring beslutet att istället skriva en bok med fokus på just kokainet?

Faktiskt rätt tidigt i processen. Är man politiskt intresserad kommer man inte runt knarket. Men det var ändå ett smärtsamt beslut eftersom jag tycker landet och dess folk – men framför allt kulturen, inte minst musiken – förtjänar att uppmärksammas utan att det eviga våldet och knarket hela tiden överskuggar allt. Jag hoppas fortfarande att jag ska kunna skriva en sådan bok en dag. Colombia är en fantastisk plats jag uppmanar alla att besöka.

I boken berättar du om gerillan, militären, kokaodlare och en uppsjö av andra människor längs kokainets väg från planta till pulver. Har du hamnat i situationer då du fruktat för ditt liv?

Många gånger, men då har det handlat om vanlig gatukriminalitet. Vad gäller gerilla, paramilitärer, militären o kokainets produktionsled har jag lärt mig att läsa landets politiska dynamik väl. Jag vet vilka regioner man inte kan besöka och varför. Givetvis hade jag velat ha ett reportage direkt från en kokaintransport över vågorna till Panamá eller Mexiko – fatta vilken fantastisk story – men jag begrep förstås att det var för farligt. Jag har just fått en son så det var ett enkelt beslut att avstå, även om jag säkert hade kunnat få åka med om jag hade gett mig fan på det o satsat nåt år eller två på att bekanta mig med rätt personer. Men det hade bara varit korkat.

Var det svårt att förhålla sig helt objektiv genom boken? Då du är bosatt i Colombia och är ordentligt insatt i ämnet måste du själv ha åsikter om det här?

Objektivitet finns inte, allra minst i journalistiken. Däremot måste man vara allsidig, det vill säga ge alla personer rätt till sina bästa argument och försöka belysa saker från olika håll. Skrivande blir aldrig intressant om man som reporter gör anspråk på att leverera lösningar. Jag är kritiker – samhälls- och kulturkritiker – inte politiker. Jag exponerar problem, dilemman, orättvisor – politiker får lösa dem.

Vad tänker du skriva om härnäst?

Vet inte än. Det finns inga pengar i journalistik längre så jag tror det blir en avhandling. Det roliga är att avhandlingar numera inte måste vara trista tegelstenar. Finns många ämnen jag skulle vilja gräva akademiskt i, både i Sverige och Latinamerika. Eller så blir det en roman.

I samma veva som lanseringen av ”Cocaína” har du även hunnit med en intensiv debatt med både Lasse Wierup och Erik de la Reguera, författarna till en annan svensk bok om kokain. Vad anser du vara fel med dagens narkotikadebatt i Sverige?

Att den är helt okunnig. Pinsamt obildad. Narkotika behandlas som om det vore ett problem väsensskilt från alla andra problem när det i själva verket påminner om det mesta. Ingen vill väl leva i ett drogfritt samhälle, alla fattar väl att droger både kan brukas o missbrukas o varje person som har den mest basala kunskap om cannabis vet att marijuana inte ens är beroendeframkallande – det vill säga förtjänar knappt att kallas “drog”. Om svenska debattörer bara kunde starta där skulle vi kunna föra en spännande diskussion om vad som är de VERKLIGA problemen.

Till sist – vad har du för boktips att bjuda på utöver dina egna titlar?

The Art of Political Murder av Francisco Goldman. En enastående bok om Guatemala som man inte behöver veta ett skit om Guatemala för att fängslas eller skakas av. Berättande journalistik som jag önskar jag kunde göra den.

 
Inga kommentarer

Publicerat i Intervjuer

 

Recension: Cocaina – en bok om dom som gör det (Magnus Linton)

31 Aug

Kokain verkar vara på tapeten just nu. Lasse Wierup och Erik de la Reguera släppte i mars 2010 sin bok med den talande titeln Kokain, samma månad släpptes den svenska översättningen av Tom Feilings bok The Candy Machine som fick titeln Kokain den med. Tanken var ursprungligen att även Magnus Lintons bok Cocaina skulle släppas i våras men tur är väl nästan att den inte gjorde det. Då hade vi väl undermedvetet börjat koppla samman mars månad med kokain.

I svallvågorna av de tidigare nämnda böckerna släpps nu alltså Lintons bok och jag har läst den. Men först, lite reklam. Nej, men nästan. Först en sammanfattning av vad boken handlar om för er som undrar.

”Vid tiotalets ingång genomgår kokainet en bred popularisering i Sverige och Europa som kommer få stora konsekvenser för all framtid. Många här, men framför allt där. Hos andra.

”Cocaina – en bok om dom som gör det” är inte ett reportage om knark som hot mot svensk ungdom, utan om efterfrågans och antidrogkrigets betydelse för pulvrets blodiga arbetsgolv; Colombia – det trasiga land som producerar 70 procent av allt kokain världen konsumerar.

Magnus Linton gräver upp rötterna till en av världens största industrier och tar läsaren med på en brutal resa genom kokainets galna historia, produktionens våldsamma villkor och dess växande roll som bränsle i geopolitiska krig och religiösa världsbilder.

Cocaina är en uppföljare till Augustnominerade Americanos.”

Det som först slår mig med Cocaina är Magnus Lintons språk. När man läser facklitteratur får man alltför ofta kämpa sig igenom texter som må vara högintressanta sett till de ämnen de behandlar men där språket är så trist och kantigt att ögonen är på gränsen att börja spontangråta. Så är inte fallet här. Språket är målande utan att gå till överdrift, och redan från första raderna är man bredvid Linton när han åker i taxibilarna, träffar kokaodlarna eller intervjuar festprissar höga på det vita pulvret. Det är både uppfriskande och lätt att ta till sig, och boken känns nästan som en samling berättelser om livsöden snarare än en kartläggning av kokainets ursprung och utveckling.

Lika uppfriskande och skönt befriande är också att Linton själv inte lägger någon bedömning i det han återberättar. När det handlar om känsligare ämnen såsom exempelvis narkotika är sannolikheten ofta stor att författaren känner sig manad att plocka fram pekpinnen åtminstone ett par gånger längs vägen – något Linton undviker rakt igenom. Det är inte hans sak att avgöra vad vi som läsare ska tycka och han håller sig därför till att sakligt berätta om Colombia och kokainets väg dit och därifrån.

En djupt intressant bok som lockar till mersmak. Jag ser redan fram emot nästa bok!

 
2 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

En bok att bli skeptisk till. Eller av. Eller hur man nu ska uttrycka sig.

26 Aug

CJ Åkerberg och Andreas Anundi, båda aktiva på bloggen Tankebrott och podcasten Skeptikerpodden, är aktuella med boken Skeptikerskolan. Självklart har vi beställt ett eget exemplar som ska läsas, recenseras och följas upp med en intervju med de båda herrarna. Det ser vi fram emot!

För runt 160 kr blir den din. Är den lik vad de båda tidigare producerat är det en låg prislapp vill vi påstå.

 
Inga kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se
\"Blogg