Dantes bibliotek

De senaste dagarna har mediasverige livligt debatterat det, bloggare har sagt sitt och i stort sett alla jag har pratat med har sin bestämda åsikt om hur det skall vara. Det är upprörda känslor och det pratas till och med om en omfattande förvirring och om att användarna vill göra barn till en enda grå likartad massa. Vad är det då som skapar all denna debatt? Jo, det lilla pronominat hen.

Idag har DN skrivit om den nya barnboken Kivi och monsterhund där hen används frekvent. Kivi och monsterhund verkar vara en rolig berättelse skriven på rim och enligt förlaget riktar den sig till barn från tre år. Av omslaget att döma verkar den innehålla riktigt fina bilder, men jag har inte bläddrat i den så jag vet egentligen inte hur den är uppbyggd.

Vad jag däremot vet är att jag tycker att det är riktigt spännande hur ett litet ord kan skapa så mycket diskussioner. Språk är ju som bekant ett av mina största intressen och när ett ord kan vålla en sån här stor debatt kan jag inte hålla mig borta. Vad är det egentligen som är så skrämmande med ett nytt ord? Vanligtvis brukar man säga att nya ord uppstår när talarna känner att det är ett ord som fattas dem och det brukar betraktas som en bra sak. Hen fyller ju uppenbarligen en funktion, annars hade det aldrig uppstått. Det är lättare att skriva och säga än hon/han när man inte vet könet på en person och samtidigt fyller det en viktig funktion för alla dem som inte anser sig tillhöra något av de traditionella könen. Och precis som med alla andra ord är det upp till språkbrukaren om hen vill använda det. Det är knappast så att det kommer att införas ett hen-tvång så egentligen förstår jag inte var alla upprörda känslor kommer ifrån. Vad gör det egentligen om jag använder ordet medan du inte gör det?

I skönlitteraturen har jag inte tidigare stött på användningen av hen, så Kivi och monsterhund skall verkligen bli spännande att bläddra i! Jag tror inte att hens existens kommer att avköna hela Sverige, utan jag ser det snarare som att vi nu har ytterligare möjligheter att uttrycka oss på ett varierat vis. Själv har jag främst använt hen i skrift (och hittills har jag inte fått en enda reaktion på det) men jag har även fått användning för det i talspråket ett par gånger. I skriften kommer det naturligt, jag tänker inte ens på att jag skriver det längre.