Ja, nu är det då dags för mitt inlägg i bloggstafetten. Som jag skrev tidigare har jag haft en extrem beslutsångest, men till slut tog jag min första kandidat, Astrid Lindgren.
I min bokhylla har jag några böcker skrivna av Astrid och bara genom att röra vid dem kan jag förflytta mig tillbaka till min barndom. När jag var riktigt liten uppskattade jag bara Astrid för hennes författarskap och underbara karaktärer, speciellt populära var Pippi och Emil. Min tjocka Emil-bok är så välläst att vi har behövt tejpa ryggen med silvertejp!
När jag var tonåring började istället intresset för Astrid att ändra karaktär. Jag kommer ihåg att jag funderade mycket över hur hon alltid tog barnens perspektiv och att hennes böcker värnade så mycket om barnens rättigheter. Det var nu inte själva sagorna som fascinerade mig, utan deras konkreta innehåll.
Jag är fortfarande otroligt inspirerad och imponerad av Astrid Lindgren. Hennes böcker innehåller otroligt många äkta och bra förebilder och just nu är jag speciellt förtjust i Pippi Långstrump. Pippi var (och är till viss del) en kontroversiell figur när böckerna gavs ut. En stark självständig tjej med tydliga åsikter var inte vardagsmat på den tiden, men det var precis vad som behövdes för att röra om i grytorna! Än idag är det ont om starka tjejer i skönlitteraturen och därför tycker jag fortfarande att Pippi fyller en viktig funktion.
Astrid kanske inte hade menat att göra Pippi till någon slags feministikon, men jag tror knappast att hon hade något emot det. När en journalist ställde en fråga som berörde det skall Astrid ha svarat: ”Det är många, många flickor, vuxna, som talat om att Pippi hjälpt dem … Många har sagt att hon givit dem nån sorts kraft. Och det kan man förstå för i alla tider har det varit så att pojkar, pojkar, pojkar – och så kommer det en flicka. Då är det klart att de börjar tänka att kanske kan jag också.” Och precis så är det ju!
Det är inte bara i Pippi som man kan hitta kritik mot samhällsstrukturerna. I Bara roligt i Bullerbyn kan man läsa:
”Det är väl bra konstigt i alla fall! Vad man än leker, så ska pojkarna alltid få göra något roligt, men vi, vi ska bara hålla maten varm och sånt där.”
Astrid var en av mina första stora idoler och jag misstänker att hon kommer tillhöra en av mina förebilder livet ut. Hennes kamp för barns rättigheter och hennes rättframhet är verkligen något att uppmuntras av! När Astrid Lindgren dog så gick jag i sjuan och jag kommer ihåg att jag fick reda på det på en svensklektion. Jag fick vår lärare att sätta på TVn så vi kunde titta på nyheterna och satt och grät till reportaget. Efter lektionen fick mina stackars klasskamrater höra mig tjata om att ”en hjältinna har dött” och att jag inte kunde förstå vad som skulle hända nu. Det gäller att vara engagerad alltså!

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:
enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica – en dröm i rosa, Tvärtemot, …och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, …and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan