RSS
 

Kategorin ‘Nordisk utmaning’

Serie om Färöarna

12 Jan

Jag hittade den här serien om Färöarna och deras valjakt och tyckte att den var ganska kul (med anledning av att Färöarna är månadens utmaningsland). Hon som gör Scandinavia and the World är otroligt skicklig och jag är ofta där inne för att få mig ett gott skratt. Det är aktuella händelser som återges i serieform och ofta är det väldigt humoristiskt. Klart läsvärt helt enkelt!

Och ja, visst finns det vissa poänger i just den här serien. Valarna får leva fritt – det får knappast grisarna vi äter. Men i övrigt känner inte jag att det här är en diskussion som jag tänker lägga mig i, utan jag vill mest tipsa om en serie relaterad till den nordiska utmaningen.

 

Sammanfattning nordisk läsutmaning: Island, del 1

02 Jan

Förra månaden sammanfattade jag vad vi som är med i utmaningen hade tyckt om respektive bok, den här månaden kör jag istället på en lista där jag utgår från författarna. Jag länkar till respektive recension så det är bara att klicka sig vidare om man är nyfiken på någon av böckerna eller bloggskribenterna. (Om det är någon recension som jag har missat så gäller samma sak som förra månaden, skrik till i kommentarsfältet!)

Arnaldur Indridason
Bor i Reykjavik, är född 1961 och arbetar som journalist och författare.  Han skriver deckare som utspelar sig på Island och han fick sitt genombrott med Glasbruket som 2002 belönades med Glasnyckeln för Nordens bästa kriminalroman.

Glasbruket - Theresans, Josefins läsning, Eli läser och skriver, Lottens bokblogg, Tidningsida
Kvinna i rött  - Underbara böcker
Svart himmel - Västmanländskans bokblogg

Jón Kalman Stefánsson
Bor i Keflavik, är född 1963 och är litteraturkritiker, och författare. Han har skrivit både romaner och poesi och han har blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris inte mindre än tre gånger.

Änglarnas sorg - Violens boksida

Gyrdir Eliasson
Är född 1961 och är författare och översättare. För boken Bland träden fick han 2011 Nordiska rådets litteraturpris.

Bland träden - Nattens bibliotek

Halldór Laxness
Halldor levde 1902-1998 och fick Nobelpriset i litteratur 1955. En hel del av hans böcker är översatta till svenska och tydligen skall det vara lätt att läsa av hans olika livsfaser i hans böcker. Ett tag var han katolik och sedan övergav han religionen till förmån för socialismen.

Fria män - TinaO, Bokslut

Sjón
Sjón heter egentligen Sigurjón Birgir Sigurðsson och är född 1962. Sjón, som betyder en syn eller synen, har vunnit Nordiska rådets litteraturpris för boken Skugga-Baldur och han har även skrivit en del låtar till sångerskan Björk.

Skugga-Baldur - Dantes bibliotek
Dina ögon såg mig - Gothques bokblogg
Skymningsinferno - Uppbokad

Vigdís Grímsdóttir
Vigdís föddes 1953, har arbetat som gymnasielärare och har studerat isländska och bibliotekskunskap. Hennes böcker kretsar ofta kring sexualitet eller döden och hon har givit ut både lyrik och romaner.

Z en kärlekshistoria - Ielinashylla

Jónína Leósdóttir
Hon föddes 1954 och skriver både romaner, noveller och pjäser. Tidigare arbetade hon även som journalist och har studerat engelska och litteratur. (Lite rolig kuriosa är att hon är gift med Islands statsminister, Jóhanna Sigurðardóttir. Jóhanna är inte bara Islands första kvinnluga statsminister utan även världens första öppet homosexuella regeringschef, det ni!)

Älskar, älskar inte  - Pocketlover

Einar Már Guðmundsson
Föddes 1954 och har studerat litteraturvetenskap och historia. Han är mest känd som romanförfattare, men har även skrivit några diktsamlingar. 1995 fick han Nordiska rådets litteraturpris för boken Universums änglar, som också har blivit filmatiserad.

Bankstræde nr. 0 (gjorde en snabb koll, verkar inte finnas på svenska) – Mirthful’s bookblog

Yrsa Sigurðardóttir
Yrsa föddes 1963 och är både ingenjör och författare. Hon har skrivit mycket barnböcker, men i Sverige är hon mest känd för sina detektivromaner.

Den som gräver en grav - Tempus Fugit

(Författarinformationen kommer från Wikipedia för den som undrar.)

 

Recension: Skugga-Baldur (Sjón)

31 Dec

Nu är det dags att recensera bok två i den nordiska läsutmaningen. Utmaningslandet var Island och jag valde boken Skugga-Baldur av Sjón (eller egentligen Sigurjón Birgir Sigurðsson). Sjón, som betyder en syn eller synen, är född 1962, har vunnit Nordiska rådets litteraturpris för just Skugga-Baldur och han har även skrivit en del låtar till sångerskan Björk.

Och nu övergår vi till själva boken. 1868 gick ett stort lastfartyg på grund och först tror man att hela besättningen har drunknat, men efter ett tag hittar man en underlig kvinna fastkedjad i båten. Kvinnan kallar sig själv för Abba och det är ett av de få ord som hon kan säga. Abba har Downs syndrom och tyvärr är det inte svårt att gissa vad besättningen har haft henne till…

Som tur är förbarmar sig hemvändande Fredrik Fridjónsson över Abba. De bosätter sig i Fredriks avlidna föräldrars stuga och blir så gott som utstötta från resten av samhället. Men det gör egentligen ingenting, eftersom de har varandra.

Samtidigt som vi får historien om stackars Abba berättad för oss får vi möta den stränge pastor Baldur Skuggason som ger sig ut på rävjakt i de isländska fjällen, trots ett överhängande hot om storm. Han får syn på en sällsynt räv, en blå rävhona och han följer efter henne i ett dygn för att försöka skjuta henne.

Allt eftersom historien fortgår får vi sakta reda på hur Abbas och Baldurs berättelser hör ihop och det är riktigt spännande på sina ställen. Det är en del magiska inslag i boken (rävhonan kan bland annat mer eller mindre prata) men det är precis så som jag minns det från när jag läste isländska sagor i högstadiet. Naturen är viktig och det är annat än människan som kan ha själar.

Till en början tyckte jag att den talande räven var lite väl mycket, men när jag lärde mig att bortse från den här första impulsen så var det en riktigt trevlig läsning. Boken sprider en mysig och angenäm känsla. Främst tyckte jag om tanken att allting hänger samman och att det finns någon slags universell rättvisa. Romanen må vara kort (128 sidor), men den är verkligen kraftfull.

Språket i boken är också något som fascinerade mig. Det är en del meningar som återkommer genom boken, det är en del saker som aldrig sägs rakt ut men som ändå är väldigt tydliga och trots att texten känns kompakt och koncentrerad finns det ändå plats för ordentliga beskrivningar. Något annat som är lite småroligt är att det faktiskt är min gamla universitetslärare, Anna Gunnarsdotter Grönberg, som har översatt boken. Alltid lite roligt att läsa något som någon man känner till har varit delaktig i.

 

Färöiska tips

19 Dec

Nu har vi tagit oss igenom halva december och jag har fått lite frågor om nästa månads utmaningsområde, Färöarna. Januaris läsning är onekligen lite klurig. Hur många författare kan det egentligen finnas på lite drygt 48000 människor? Efter att ha kikat runt lite (bland annat på den här sidan) så hittade jag några stycken i alla fall. Och snäll som jag är satte jag ihop en liten lista:

  • Heðin Brú (Hans Jacob Jacobsen) har gett ut några titlar på svenska. Mitt bibliotek har Fattigmans heder, Berättelsen om Högni och en novellsamling.
  • Jörgen-Frantz Jakobsen är en annan författare som har blivit publicerad på svenska. Där verkar Barbara vara lättast att få tag på. Romanen filmatiserades för övrigt 1997.
  • William Heinesen (kusin till ovan nämnde Jörgen-Frantz) har också några titlar tillgängliga på biblioteket. De förlorade musikanterna och Gäster från månen och andra berättelser är tips från honom. Han fick Nordiska rådets litteraturpris 1965 för boken Det goda hoppet, men den hittar jag bara på danska på mitt bibliotek.
  • Jens Pauli Heinesen har bland annat gett ut en novellsamling som heter Vågorna rullar mot stranden.
  • Oddvør Johansen har gett ut barndomsskildringen Livets sommar som hon också har vunnit Färöarnas litteraturpris för.
  • Läsaren Johannes tipsade om boken Regler. Ett brott av Tóroddur Poulsen. Jag hittar inte den på biblioteken här i Göteborg, men det utesluter ju inte att den inte finns någon annanstans.
Är man villig att läsa på danska så finns det ganska mycket mer att välja bland. Här har jag dessutom uteslutit poeter, men det finns även en del översatt färöisk poesi att läsa. Jag vet inte hur många av dessa titlar som går att beställa på Adlibris och Bokus, men på biblioteket bör de finnas.

Har du några bra tips på färöiska författare?
 

Sammanfattning nordisk läsutmaning: Finland, del 1

11 Dec

Vi är snart i mitten av december och det är hög tid att sammanfatta förra månadens utmaningsland Finland. Den här gången skriver jag om vad vi tyckte om böckerna, utan att ge någon sammanfattning av dem. Nästa gång kanske jag gör på ett annat sätt, det får vi se. Vill ni läsa om själva böckerna är det bara att klicka sig vidare in till respektive bloggare.

Inne hos en del bloggare hittade jag inget inlägg och då har jag helt enkelt tänkt att ni har hoppat den här månaden, vilket självklart är okej. Men det kan ju vara så att jag inte har letat tillräckligt bra och om jag har missat någon recension så får ni gärna lämna länken i kommentarsfältet så löser jag det.

Vi var en del som läste Sofi Oksanen, vilket inte var så värst oväntat måste jag säga. Bokföring enligt Monika gav sig på Utrensning. Monika tyckte att hoppandet i tid gjorde boken en otjänst och boken satte inga djupare spår hos henne. Men Monica tyckte ändå om boken då den fick henne att tänka efter, förfäras och vilja veta mer. Tidningsida läste även hon Utrensning och hon tyckte verkligen om den. Hon beskriver den som stark och berörande och hon känner verkligen med karaktärerna i boken.

Eli läser och skriver läste, precis som jag, Stalins kossor och säger att hon blev otroligt tagen av boken, som berörde henne mer än Utrensning. Eli reflekterar också över hur olika omslagen är till den häftade och utgåvan och till pocketutgåvan. TinaO läste också Stalins kossor och tyckte att fokus ibland låg lite väl mycket på mat och ätande. Trots detta tyckte hon att läsningen var angenäm och hon gillade även de små historiska tillbakablickarna. Pocketlover gav sig på Baby Jane men var inte helt förtjust i boken. Läsningen satte igång hennes känslor men hon fastnade inte helt enkelt. Hon gillade stilen, men inte innehållet och är därför inte främmande för att testa en annan av Oksanens böcker.

Det var även en hel del som läste Arto Passilina, vilket inte heller förvånade mig. På Elisons blogg lästes Harens år och den passade tyvärr inte Elison alls. Hon saknar den utlovade humorn och beskriver den som en kortare variant av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tråkigt, men så blir det ibland. Lottens bokblogg läste också en bok av Paasilinna, nämligen Uppdrag: skyddsängel. Till skillnad från Elisons så tyckte hon att boken var ganska komisk, men känner ändå inte att den lämnade något längre och djupare avtryck. Även Theresans läste Uppdrag: skyddsängel och hon tyckte att boken var både underhållande och tänkvärd.

Mirthful har också gett sig påArto Paasilinna. Hon läste De hängda rävarnas skog och var väldigt förtjust i boken och vill gärna läsa fler böcker av Paasilinna. Hon gillar det absurda i boken och tycker mycket om huvudpersonerna, även om hon antagligen hade föraktat dem om hon hade träffat dem i verkliga livet. Uppbokad läste Kollektivt självmord och tyckte att första delen var ganska seg och tråkig. Det blev bättre mot slutet, men var fortfarande ganska förutsägbar. Den var inte heller så rolig som hon hade hoppats, men ändå fullt läsvärd. Det är olika åsikter om Paasilinnas författarskap med andra ord!

Bokfröken läste den nordiska  noir-deckaren Fälla (Marko Leino). Omdömet är att boken till en början är att den är lite snurrig för att sedan bli spännande på ett ganska lagom sätt, den verkar inte har framkallat bladvändar-effekten hos denna bokfröken.

Hos Nattens bibliotek föll bokvalet på Emma & Uno – visst var det kärlek (Märta Tikkanen). Natens bibliotek talar varmt om Tikkanen, hon har läst mycket av henne och även lyssnat på henne i radio en del, och den här boken verkar inte ha varit någon besvikelse! Boken beskrivs som fantastisk och det är ju ett gott omdöme av något.

Gothique har läst Nej tack (Anna-Leena Härköen) och trots att relationsromaner vanligtvis inte är något för Gothique så tycker hon om den här boken. Antagligen är det det cyniska och osentimentala skrivsättet i kombination med den svarta och bitska humorn som gör det.

Violens boksida läste Löpgravsvägen (Kari Hotakainen) och hon tycker att den var rolig på sina ställen och att det var intressant läsning, men boken var ändå ingen höjdare.

Enligt O gav sig på Sommarboken (Tove Jansson) och även om det var en småtrevlig läsning så känner Enligt O att den inte levde upp till hennes förväntningar. Hon ångrar inte att hon har läst boken men hade absolut förväntat sig lite mer blixtar och dunder eftersom många andra har skrivit så bra om den. Så tycker jag ofta att det är med böcker, att de höga förväntningarna drar ner läsningen.

Ielinashylla valde att läsa Underfors som är en urban fantasy-roman skriven av Maria Turtschaninoff. Elina verkar ha uppskattat boken och säger att den är spännande och äventyrlig med ett högtravande språk. Elina säger att det är lätt att glömma bort att vi har fantasyförfattare i Norden och det håller jag absolut med om!

Tempus fugit läste  den historiska romanen Pirita, Karelens dotter ( Kaari Utrio). Omdömet är att boken har ett målande språk, är lättläst och fängslande. Gillar man historiska romaner så är detta en bok som Tempus fugit rekommenderar!

Nu har i alla fall jag fått en hel del bra tips inför nästa omgång med Finland…

 

 

 

 

Ny månad – nytt land!

01 Dec

Nu är det december och det betyder att fokus ändras i den nordiska läsutmaningen. Vi tackar Finland för den här gången och går istället över till Island. Inom några dagar kommer jag att publicera en sammanfattning över deltagarnas tankar kring den första utmaningsboken. Vi är en del som är med i utmaningen, så det kan nog ta en liten stund att få ihop ett bra inlägg. Men, ju fler deltagare desto fler boktips!

Jag har för övrigt pinsamt dålig koll på isländsk litteratur, men tack vare Lyrans fina litteraturlista så fick jag lite tips. Jag står och väger mellan Bland träden (Gyrdir Elíasson, som ju vann Nordiska rådets litteraturpris i år) och Skugga-Baldur (Sjón). Jag tänker att det blir den bok som är lättast att få tag på på biblioteket. Ett lätt sätt att slippa ta beslutet själv.

Vilken bok av en isländsk författare tänker du läsa?

Det har anslutit sig några till deltagare till utmaningen förresten! Vi hälsar min gamla kursare Josefin på Josefins läsning, Marie på Underbara böcker och norska läsaren Tao (som jag tyvärr inte har fått någon blogglänk till) hjärtligt välkomna!

Här är den kompletta (tror jag) deltagarlistan:

Bokfröken ~ Bokligt ~ Bokmania ~ Bokslut ~ Cathrines bokblogg ~ Eli läser och skriver ~
Ellisons blogg ~ Enligt OGothiques bokblogg ~ Ielinashylla ~ Josefins läsning ~ Lottens bokblogg ~
Metta på Böcker, böcker, böcker ~ Mirthful’s bookblog ~ Nattens bibliotek ~ Pocketlover ~ Tao ~ Theresans ~ Tempus fugit ~ TidningsIda  ~ TinaO ~ Underbara böckerUppbokad ~ Violens boksida ~ Västmanländskans bokblogg ~

Har jag missat någon så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Skrik till i kommentarsfältet i så fall så åtgärdar jag det på direkten!

 

Recension: Stalins kossor (Sofi Oksanen)

30 Nov

Stalins kossor är den första boken jag läser i min Nordiska läsutmaning inför nästa års Bok- & biblioteksmässa. Sofi Oksanen är, precis som Anna i boken, finsk-estniska och det skall finnas vissa självbiografiska drag i Stalins kossor. 2010 vann Oksanen Nordiska rådets litteraturpris och hon är en hyllad debattör i Finland.

Bokens berättar-jag är Anna som under hela sitt liv levt som någon annan. Hon har tvingats förneka sitt estniska ursprung och får tidigt lära sig estniskor är horor i Finland. Hennes mamma gör allt för att Anna inte skall bli klassad som rysshora och trots att hon kanske har goda intentioner leder detta till att Anna förnekar och hemlighåller allt som egentligen är hon. Hon får inte berätta för någon om alla magiska resor till Estland, hon lär sig att dölja sina känslor och det är ingen som misstänker att hon har allvarliga ätstörningar.

I Stalins kossor får vi dels följa Annas liv i Finland och dels får vi följa hennes mamma, Katariina, och mormor Sofias liv i Estland. Mormoderns historia handlar om hur det var att leva under Sovjettiden medan mammans berättelse handlar om hur det är att komma ensam till ett nytt land. Det är alltså tre berättelser som vävs ihop och alla tre handlar om tre kvinnor i väldigt utsatta situationer. Förutom utsattheten är även mat i olika former centralt i kvinnornas liv. I Annas mormors fall är det avsaknaden av mat, i Annas mammas fall använder hon matlagning som någon slags terapi och i Annas liv är det maten som styr allt. Anna har koll på alla kalorilistor, hon vet vad som är lätt att spy upp och hur man håller sig mätt utan att äta. I perioder äter Anna ingenting alls medan hon i andra perioder hetsäter extrema mängder mat för att sedan spy upp den.

Kvinnorna i Stalins kossor har alla komplicerade förhållanden. Katariina är gift med ”finnen” eller ”pappsen” (han blir aldrig nämnd vid namn) som arbetar i Moskva. Snart visar det sig att han gör mer än arbetar på sina resor men Katariina gör allt för att hålla ihop fasaden, även om det betyder att hon själv skall gå under på kuppen. Sofias man är en politisk motståndsman och lever hela tiden under dödshot. Han och hans vänner måste gömma sig i skogen samtidigt som Sofia måste hålla gården i gång och se till att svara rätt på polisens alla frågor om hennes man. Annas pojkvän Hukka kräver svar av Anna som hon inte kan ge honom. Han blir arg på henne när hon inte vet vad hon tycker är skönt. Men hur ska hon, som hela livet tryckt undan alla känslor, veta vad hon tycker om?

Till en början tyckte jag att boken var troligt spännande och bra, men mot mitten och slutet blev fokus på Annas ätstörning så stort att jag blev lite trött på det hela. Jag tycker fortfarande om boken, men det drog ner den en bit. Jag gillar hur Oksanen väver samma olika berättelser till en och jag älskar hennes sätt att skriva.

Jag tycker att det är intressanta teman i boken och jag blir verkligen engagerad i kvinnornas öde. Stalins kossor är ingen vanlig det-är-synd-om-mig-bok utan det är en bok där brännande viktiga frågor diskuteras. Boken är full av samhällskritik och jag tycker allvarligt talat att det är ganska mysigt.

Jag tycker inte att Stalins kossor är lika bra som Utrensning, men den är helt klart läsvärd!

 

Alla är välkomna!

13 Nov

Jag har bara en snabb sak att säga om den nordiska läsutmaningen, det har kommit in ett par förfrågningar om det är okej att haka på utmaningen även om man inte är med från början och självklart är det det! Jag har ganska fullt upp just nu så jag uppdaterar inlägget om vilka som är med samt maillistan i dagarna.

Ha en fortsatt fin söndag!

 

Den där utmaningen

31 Okt

Imorgon drar min nordiska läsutmaning igång och i november är det alltså en bok av en finsk författare som skall läsas. En snabbinventering av min bokhylla avslöjade att det ändå fanns några titlar att välja mellan. Trots detta tänker jag köra ”fegvarianten” och läsa en bok av Sofi Oksanen som är en författare som jag redan har stiftat bekantskap med.

Jag tyckte verkligen om Utrensning och klickade hem både Stalins kossor och Baby Jane direkt efter att jag hade läst ut den. Jag stoppade in dem i bokhyllan och sen tog det stopp. De har då och då pockat på min uppmärksamhet, men det har alltid kommit någonting emellan. Ett nytt recensionsex att läsa, något livsviktigt boktips från en vän eller någon spännande kursbok. Ja, så sen i februari har de stått i min bokhylla och samlat damm.

Men nu är det alltså slut med det! November månads utmaningsbok blir efter moget övervägande (läs: jag har tjuvläst lite i båda böckerna och kollat in recensioner av dem) Stalins kossor.

Även om det är lite mesigt att köra på en författare som jag redan känner till så tycker jag ändå att det känns som ett bra val. Läsningen går över lag trögt just nu och då kan det vara skönt med ett någorlunda säkert kort för att sparka igång mig själv igen. Och dessutom återkommer Finland som månadens utmaningsland i maj och kanske är jag modigare då!

Vilken finsk bok skall du ge dig på i november?

 

Ett tappert gäng!

18 Okt

Det var några stycken som var sugna på att hänga på min nordiska läsutmaning, kul! Vissa har sagt att de är med, men att de inte är säkra på hur mycket de hinner läsa och det är självklart okej det med! Känner man att man inte hinner med alla elva böckerna så kör man helt enkelt på så många man hinner/orkar/vill.

För att vi skall få lite struktur i det hela tänkte jag att varje deltagare publicerar en recension (eller liknande) om den boken som hon har valt den siste i varje månad. Den 30:e november publicerar vi alltså en recension eller lite tankar kring den första finländska boken. Skulle man vilja publicera inlägget tidigare så är det självklart okej, men då kanske man kan slänga iväg ett mail till mig så jag inte missar det.

Sedan tar jag någon dag på mig att samla våra tankar kring månadens bokland och den tredje i varje månad publicerar jag en sammanfattning över våra inlägg.

De som hittills har nappat är:

Bokligt
Bokmania
Bokslut
Cathrines bokblogg
Eli läser och skriver
Ellisons blogg
Enligt O
Ielinashylla
Lottens bokblogg
Metta på Böcker, böcker, böcker
Mirthful’s bookblog
Nattens bibliotek
Pocketlover
Tempus fugit
TidningsIda
TinaO
Uppbokad

Om det är någon mer som vill hänga på så är ni självklart välkomna!

 

 

 

 

 

 
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se
\"Blogg