Jag fortsätter med min bästa-lista och har nu kommit fram till vad som skall vara min bästa deckare. Och det står verkligen still. Har jag läst någon bra deckare alls? Har jag ens läst någon deckare? Okej. Det har jag, men det var länge sedan. Så länge sedan att jag inte ens kan komma på en titel som jag tyckte om.
Om jag får tämja på gränserna lite (ganska mycket) och använda en hel del god vilja så skulle man kanske kunna hävda att Gräset sjunger är en deckare. Jag menar, det begås ju ändå ett brott (ett mord närmare bestämt) i början av boken och sedan är resten något slags sökande efter en förklaring… Om man får tämja på gränserna så pass så hävdar jag att Gräset sjunger av Doris Lessing är min bästa deckare, annars får jag nog säga pass på den här!
Det är lite pinsamt att ha så otroligt dålig koll på en hel genre så nu tycker jag att ni ska bombardera mig med tips på bra deckare så skall jag i alla fall överväga att läsa dem! Ja, jag är lite väl inbitna förutfattade meningar om genren… Kan verkligen poliser vara så roligt?
enligt O
9 augusti, 2011 at 16:24
Man måste inte läsa deckare, men Tana French skriver annorlunda deckare med intressanta poliser. Har läst Till Skogs och Okänt offer och gillade nog den andra bäst, men den första var bra också. Gräset sjunger vill jag läsa!
Monika
9 augusti, 2011 at 17:55
Jag skulle rekommendera Roslund & Hellströms böcker. De är inte bara deckare, utan de behandlar samhällsproblem på ett verklighetstroget och gripande sätt. Deras böcker har en förmåga att stanna kvar, länge.
Therese
9 augusti, 2011 at 18:02
Skall kolla upp både French, Roslund och Hellström så fort jag kommer hem fårn Öland, kanske kan det vara något att ge en chans i alla fall.
Gräset sjunger är verkligen jättebra, så den får allt åka upp på din läslista!