Dantes bibliotek

Okej, innan du ska fortsätta att läsa recensionen så måste du antingen ha läst Om jag stannar (och gärna När jag lät dig gå) eller inte alls vara intresserad av att läsa dem, annars kommer det här recensionen förstöra för dig och det vill vi ju inte!

Det är tre år efter den tragiska bilolyckan då hela Mias familj dog. Det är även tre år sedan Mia bestämde sig för att dumpa Adam (ja, jag vet. Upprörande). Mia är en hyllad cellist och Adam är den rockstjärna som han alltid har drömt om att vara. De är precis där de vill vara, men ändå så är de helt fel.

När jag lät dig gå har bytt perspektiv, nu är det Adams tankar vi får följa istället för Mias. Sedan Mia plötsligt slutade besvara Adams telefonsamtal och mail har mycket hänt. Han har inte bara utvecklat en hel drös tvångstankar, blivit beroende av psykofarmaka och blivit tillsammans med en ytlig skådespelerska, utan han har även förstört relationen med bandet (så till den grad att de får bo på olika hotell när de turnerar), drabbas konstant av svåra panikångestattacker och har svårt att kontrollera sin ilska och aggressivitet.

Adam saknar Mia så att han nästan håller på att gå sönder, han förstår att de aldrig kan bli de igen men han kan verkligen inte acceptera det. Om bara inte olyckan hade skett, om han bara inte hade avgett det där korkade löftet när Mia låg i koma, om han bara hade varit mer förstående, om bara…

Av en slump vandrar Adam runt i New York och får se att Mia skall hålla en konsert som han i ett ögonblick av sinnesförvirring bestämmer sig för att gå på. Det blir en omvälvande upplevelse och efteråt kan han knappt gå, och det blir knappast bättre när Mia kallar in honom till sin loge.

Mia tar med Adam på en avskedstur runt i New York och de besöker alla ställen som är viktiga för henne. Samtidigt som Adam gör allt för att förlänga de lånade timmarna med Mia inser han att det inte var som tidigare. Deras samtal är tafatta och allmänna och de har missat så mycket av varandras liv och han kan inte låta bli att undra ifall den här avskedsturen har fler grunder än att Mia skall ut på en lång turné.

Som ni har sett tidigare idag har mina känslor svajat rejält under läsningen. Jag har varit fast från första sidan, men ungefär i mitten började jag misstänka att slutet av romanen inte skulle göra mig särskilt glad. Det var mycket som pekade mot det, så mycket att jag tyckte att det var jobbigt att fortsätta läsa eftersom jag inte ville konfronteras med slutet (nu inte sagt att jag hade tyckt att boken hade varit dålig även om den slutade som jag trodde, jag är bara en sådan som pratar och skriker på karaktärerna när de gör fel. Inget konstigt med det).

Jag älskar att följa Adam och Mias liv och jag vill hela tiden veta mer. Jag sitter fortfarande med känslan av att vilja veta vad som händer sen, hur allt fortsätter. Det är underbart att se hur musiken har så stor plats i deras liv och att se hur Adams känslor inför att spela i band går upp och ner.

Precis som i Om jag stannar varvas tillbakablickar med det nutid, men eftersom det är Adams tillbakablickar den här gången får allt ett annat ljus. En skillnad mot Om jag stannar är att varje kapitel inleds med ett låtcitat ur någon av Adams låtar,  vilket jag tycker passar väldigt fint. Speciellt med tanke på att det är låtar som Adam skrev precis efter det att Mia hade dumpat honom (det är inga glada låtar om vi säger så) och att det är de låtarna som fick Adams band att ändra riktning. Jag tycker det är riktigt fint att Adam har tagit över Mias pappas punkådra, det gör på något sätt att föräldrarna lever vidare.

Jag vet inte riktigt vad det är, men Gayle Formans böcker har ett sätt som får mig att bli lite extra engagerad. I Om jag stannar var det mycket tårar och även om det inte var lika mycket i När jag lät dig gå så var det ändå en hel del. Jag funderar seriöst på att läsa böckerna på engelska om ett tag, för jag tyckte så mycket om dem och vill uppleva dem igen.

Av en tillfällighet hittade jag spellistor som Gayle Forman själv har satt ihop till böckerna (de finns på hennes officiella hemsida). Mestadels är det låtar som nämns i böckerna, men det är även en och annan låt som Gayle själv säger har inspirerat henne. Jag tog mig friheten att göra om hennes spellistor till Spotifylistor (jag hittade alla utan två klassiska låtar. Ni hittar den till Om jag stannar här och den till När jag lät dig gå här. Jag tyckte faktiskt att det var två väldigt mysiga listor.