RSS
 

Arkiv för juni, 2011

Dagens nyhetsskörd

29 Jun

När jag läste spanska var Isabel Allende ett stående inslag i undervisningen. Jag har läst en hel del noveller och några utdrag ur böcker, men jag har aldrig riktigt fastnat i hennes övernaturliga berättelser. Men jag vet att det är många som tycker om henne och hennes bok Andarnas hus är ju en internationell framgång. Nu har hur som helst Allende blivit tilldelad det danska H C Andersen-priset och även om jag själv inte är ett fan av hennes litteratur så tycker jag att det är jätteroligt. Man hör allt för sällan om författare från Sydamerika och när någon av dem någon gång prisas så är det nästan alltid en man.

Förutom att Allende får en halv miljon danska kronor så får hon även en bronsstaty föreställande den fula ankungen, fiffigt va?

En annan bokrelaterad nyhet är att 24 utomnordiska förläggare har beviljats bidrag till att besöka bokmässan här i Göteborg. Man hoppas att detta skall skapa ett ökat intresse för svensk litteratur utomlands. Fler översättningar av svensk litteratur leder onekligen till fler läsare och det tycker jag allt att våra författare är värda! För ärligt talat är det ju lite skillnad i hur många läsare man når om man ger ut en bok på svenska eller spanska/engelska/tyska…

Igår kunde man läsa i DN att de svenska femtonåringarna läser bättre på en datorskärm än i pappersform. För mig, som faktiskt bara är åtta år äldre, är det precis tvärt om så det är spännande hur snabbt dessa skiftningar går! Ett bra argument att ta till i den heta debatten om individuella elevdatorer kanske? (Positivt då att fler och fler förlag väljer att ge ut böckerna även som e-böcker, det borde ju passa barnen av idag perfekt!)

I veckan kungjorde J K Rowling att det inte kommer någon uppföljare till Harry Potter och dödsrelikerna, vilket jag tycker känns skönt. Den boken var ett bra avslut på en ganska lång och utdragen berättelse, det hade bara varit fjantigt med en till bok. Jag hade känt det som om hon bara gjorde det för att få in mer pengar och det känns det rent spontant inte som om hon behöver…

 

Ni bestämmer – vi skriver

27 Jun

Idag har jag verkligen fullt upp! Jag skall strax in till stan för att fixa en massa ärenden, bland annat skall jag teckna ett mobilt bredband till min mormor. Mormors väninna har nämligen berättat att man kan ha Internet till en hel massa saker, bland annat till att läsa tidningar, lösa korsord och maila. Mormor är eld och lågor och vill genast komma igång så ja, jag lovade att hjälpa henne.

I eftermiddag skall jag jobba (det har jag inte gjort sen innan Mallorca, så det känns lite ovant) så jag kommer inte att vara hemma förrän vid elva ikväll. Men, för att det inte skall vara helt dött här inne tänkte jag att ni skulle få arbeta lite, smart va?

Min tanke är att ni helt sonika skriver en kommentar om vad ni vill att vi skall skriva om. Ni kan ge oss en klar rubrik, ett ämne, en genre, en författare eller vad som helst som är någorlunda bokrelaterat och sedan tar vi tag i att producera lite inlägg efter era önskemål.

Det låter väl fint? Nu hoppas jag att kommentarsfältet är översvämmat med roliga upptåg när jag kommer hem ikväll!

 

Recension: Bitterfittan (Maria Sveland)

27 Jun

I Bitterfittan formulerar Maria Sveland en väldigt träffande (och ack så smärtsam) tanke: hur skall vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? Romanens huvudperson, Sara,  slåss konstant med tankar lik denna och för att få lite distans och ny energi bestämmer hon sig för att lämna man och barn hemma och själv åka iväg till tönt-Teneriffa en vecka. Ett beslut som hennes omgivning, man och hon själv ifrågasätter starkt. Är det verkligen okej för en mamma att åka iväg själv så där?

Det dåliga samvetet skaver men samtidigt blir Sara så förbannad på sig själv, hennes man åker ju iväg ensam hela tiden, varför skulle inte hon kunna göra det?! Under veckan på Teneriffa får vi ta del av Saras vardagsliv och -problem. Hon som är feminist och en upplyst kvinna inser när hon rannsakar sig själv att hon och hennes man trots allt har fastnat i en hel del könsfällor. För hur skulle man annars förklara saker som att hennes man tyckte att det var lämpligt att jobba tio veckor på annan ort när deras första barn inte ens var ett halvår eller att hon automatiskt vaknade när sonen skrek på natten även om det var hennes mans tur att ta natten när hennes man nöjt sov sig igenom alla hennes vaknätter?

Parallellt med att Sara funderar kring sitt äktenskap så får vi även små tillbakablickar från hennes egen barndom. En barndom som kantades av en alkoholiserad och frånvarande far, en mamma som försökte göra allt för att räcka till och en stor portion besvikelse.

Genom boken återkommer Sara till att hon inte förstår hur det kan komma sig att inte männen gör mer åt de orättvisorna som finns. Hon säger att om hon som vit kvinna hade levt i Sydafrika och varit tillsammans med en svart man under apartheid så hade hon mått otroligt dåligt av att kulturen de levde i inte hade sett dem som jämlika och hade därför vigt sitt liv åt att kämpa mot apartheid. Sara (och jag) undrar lite var alla män som har vigt sitt liv åt att kämpa för jämlikhet mellan könen gömmer sig.

Bitterfittan är inte bara en väldigt viktigt och bra roman utan den är även smockfull med fakta som gör mig rosenrasande. Eller vad säger ni om att det är fler kvinnor än män som väljer att donera sina organ, men att det är fler män än kvinnor som tar emot dem? Eller att en rapport från socialstyrelsen visar att om en kvinna blir sjuk så är risken för skilsmässa mycket större än om en man blir sjuk? (En kvinna som drabbas av livmodercancer går dubbelt så ofta igenom en skilsmässa jämfört med friska kvinnor. Drabbas en man däremot av prostatacancer är förhållandet det omvända, det är mindre risk att de går igenom en skilsmässa än friska män.)

Jag älskar Maria Svelands raka och ärliga sätt och jag känner igen mig i hennes frustration över hur saker och ting ser ut. Jag tror att man kan få ut mycket av Bitterfittan även om man inte är feminist och det är verkligen en bok som jag tycker att alla skall läsa. Bitterfittan gör att man börjar fundera över hur ens egna relationer ser ut och jag älskar böcker som får mig att ifrågasätta mitt eget liv och mina val! Det är så roligt att tvingas tänka och inse att allting kanske inte fungerar så smärtfritt som man först trodde.

 

 
 

Recension: Skynda att älska (Alex Schulman)

26 Jun

Schulmans första bok andas precis lika mycket kärlek som Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött gjorde, men nu är det Alex pappa som står i centrum för Alex känslor.

När Alex föds så är hans pappa Allan redan en gammal man och Alex uppväxt kantas av en oro för att han skall bli sjuk eller ramla och slå sig. Alex märker tidigt att hans pappa inte är som hans kompisars, Allan orkar inte lika mycket men har istället träffat en massa intressanta människor under sitt långa liv. Istället för en lekpappa har Alex en pappa som kan berätta en massa fantastiska berättelser för sina barn.

Efter Allans död förskjuter Alex sin sorg. Han tillåter sig inte att sörja ordentligt och vägrar konsekvent att besöka deras gamla sommarställe som hans pappa älskade så högt. Han var sällan vid sin fars grav och mindes inte ens om han grät på begravningen. I Skynda att älska möter Alex alla dessa känslor och det med besked. I Skynda att älska får vi lära känna Alex och hans far genom en lång rad av minnen.

I Skynda att älska har Allan redan dött och Alex konfronteras med sin något glorifierade bild av sin far. Han inser att hans barndom inte bara var rosenskimrande och underbar som han tidigare har föreställt sig den. Han tar itu med både kärleksfulla och fina minnen av sin pappa men även med minnen av pappan som en tablettberoende gammal man som drack lite för mycket whiskey och som fick okontrollerade vredesutbrott.

Även de finaste och mest kärleksfulla minnena i boken har ett sorgset sken över sig eftersom tanken om att pappans tid är begränsad alltid är närvarande. Jag känner mig vemodig genom hela boken men trots det är jag uppfylld av lycka när jag har läst ut den. Alex lyckas trots förmedla en stark känsla av kärlek.

Jag tycker att Skynda att älska är en fin bok med mycket känslor. Alex har ett spännande språk där många saker upprepas vilket ger en extra tyngd åt hans minnen. Jag blir verkligen rörd av att läsa boken och jag kan identifiera mig med Alex intensiva och ostrukturerade sorg men ibland kan jag känna att det blir lite för mycket självömkan, allting går att vrida till att det är synd om Alex.

Boken är kanske inget litterärt mästerverk, men en väldigt fin och läsvärd kärleksförklaring till en förälder.

 
 

Det man inte vet har man inte ont av…

26 Jun

Pojkvännen stod och tjuvlyssnade på ett samtal mellan mig och Lena då jag beklagade mig över att jag inte har haft pengar till att beställa hem en endaste bok de senaste. Lena förstod självklart min sorg, men J var inte lika lättövertygad:

- Men Therese, du har ju typ femton olästa böcker i din bokhylla. Räcker inte det?

Jag och Lena gav varandra menande blickar, men taktisk som jag är valde jag att inte kommentera det hela. Tror han att jag bara har femton orörda böcker och känner sig lite småupprörd över det så tror jag att han mår bäst av att inte veta sanningen…


 

Sommartips

25 Jun

Till skillnad från Therese så är jag ingen storkonsument av ungdomsböcker (även om det har hänt ett par gånger i år att jag köpt och läst någon bok som hon tipsat om här på Dantes). Men ikväll, när jag hade i uppdrag att leta igenom mina bokhyllor efter en bok åt min sambo R, så hittade jag några gamla fina, tummade ungdomsfavoriter från förr.
Bland annat nosade jag upp Kate Canns serie om Colette och Art  - Dyk i, Djupt vatten och Över ytan. När jag surfade runt lite nu så upptäcker jag att Kate Cann har skrivit en hel del andra ungdomsböcker sedan jag läste henne sist. Det kanske kan vara något att kika lite närmare på…

Sedan hittade jag två fina böcker som jag vill minnas att jag tyckte riktigt mycket om: Det är slut mellan Gud och mig av Katarina Mazetti (som jag i vanliga fall inte är något större fan av, men det här är en pärla!) och Katarina von Bredows Räcker det om jag älskar dig?
Mazettis bok vill jag minnas att jag fick av en av mina närmsta vänner när jag gick i åttan, och den har följt med mig sedan dess. Hur som helst blev jag inspirerad, så nu tror jag allt att det är dags att läsa åtminstone dessa två böcker igen i sommar.

Vad säger ni som läser lite mer ungdomslitteratur – finns det några titlar som är sådär extra bra som jag bör läsa?

 

Att läsa eller inte läsa…

25 Jun

Så, jag håller bland annat på med När oskulder kysser (Per Hagman) men jag har verkligen fastnat. Jag har läst lite mer än 300 sidor och har dryga 100 kvar och allt jag kan tänka på när jag försöker ta mig igenom sida efter sida är om det verkligen är värt det.

Till en början tyckte jag om boken, karaktärerna är annorlunda och spännande men när jag kom till mitten vände allt. Det är så mycket som händer så jag blir helt snurrig av att läsa, samtidigt som det känns som om historien aldrig riktigt går framåt (okej, jag vet att det där lät lite virrigt men det är så det känns).

Jag funderar starkt på att stoppa in boken i bokhyllan igen och låta den självdö där, men tänk om jag missar någonting? Tänk om Hagman räddar hela boken i slutet (den har trots allt fått ganska bra recensioner)?

Är det någon av er som har läst den, och i så fall är det värt att jag kämpar mig igenom 100 sidor till?

 

Glad midsommar!

24 Jun

Idag antar jag att ni alla har fullt upp med att äta sill, dansa runt midsommarstången och umgås med nära och kära och att det kanske därför inte är så mycket tid över för litteratur. Så är det i alla fall för mig. Det blir först midsommarlunch med familjen på mammas sida och sedan skall jag och J hem till Lena och hennes sambo.

Vi får väl se om jag och Lena klarar att hålla oss borta från att prata om böcker och Dantes, jag tror i alla fall att våra kära pojkvänner skulle uppskatta det. Så, det blir inga avancerade inlägg idag utan det jag mest tittade förbi för att säga var:

 

Recension: En dag (David Nicholls)

23 Jun

Natten efter examen från universitetet i Edinburgh, och den lite tysta Emma Morley har på något sätt hamnat i sitt sovrum tillsammans med den omåttligt populäre charmören Dexter Mayhew. De är båda två obehagligt medvetna om att det är nu livet förväntas börja – de är unga, fria och redo att skriva sin historia.

Här börjar berättelsen om två vitt skilda människor, vars vänskap och kärlek till varandra vi får följa under de kommande tjugo åren. Varje kapitel beskriver Emma och Dexters liv under den femtonde juli varje år, och vi får följa dem genom ungdomens förvirring, vuxenlivets krav och under deras sökande efter svaret på den stora frågan: vem är jag och vad gör jag här?

Jag älskar, älskar, älskar den här boken. David Nicholls har ett rakt och roligt sätt att använda språket på, och dialogerna får mig flera gånger att skratta högt (till övriga bussresenärers glädje). Under hela boken är det så nära, så nära att de två bästa vännerna äntligen ska få komma till ro med varandra, men det är alltid något som kommer mellan – jobb, åsikter, känslor och allt det där som är livet i stort. Dessutom är scenen för romanen ofta sådär typiskt brittisk (nåväl, min uppfattning av brittiskt, hur som helst) som jag gillar. Utan att avslöja för mycket, eftersom jag vill att ni också ska få njuta av alla vändningar i En dag, så kan jag säga att jag vid flera tillfällen grät lite, och dessutom kastade boken i väggen en gång.

Det låter väl bra? Läs den, nu! Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna, det här är en av de få riktigt hypade romaner som faktiskt är precis så bra som utlovat.

 
3 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Strandläsning

23 Jun

stadsbibliotekets hemsida meddelar man att bokbussen för tredje året i rad kommer att finnas vid vissa badplatser här i Göteborg. Förra året besökte jag bokbussen tre gånger och två av dem var vid Delsjöns badplats så det är verkligen en nyhet som jag applåderar!

Det är en otrolig lyx att kunna låna böcker när man ligger på stranden. Hur många gånger har man inte i panik upptäckt att boken man trodde skulle räcka hela dagen tog slut efter bara någon timme? Nu kan man alltså snabbt lösa detta allvarliga problem genom en snabb promenad.

Nytt för i år är att man även kan låna e-böcker till sin smartphone i bokbussen. Nu har jag varken en smartphone eller är så imponerad av e-böcker, men för alla andra är det ju en utmärkt service! Åh, vad jag älskar bibliotek. Och bibliotek på hjul är ju nästan ännu bättre!

För övrigt får bokbussar mig att bli så där härligt nostalgisk. När jag var liten bodde jag i ett litet litet samhälle fem mil utanför Göteborg och allt som fanns där var en kiosk, en liten mataffär, ett stall, en badplats, en 0-3 skola och en fotbollsplan. Inget bibliotek och inga bokhandlar. Även när jag var liten var jag en storkonsument av böcker och då var bokbussen det som räddade mig. En gång i månaden dök den upp utanför skolan och där lånade jag böcker så det stod härliga till.

 
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se
\"Blogg