Jenny är den fristående fortsättningen på Jonas Gardells barndomsskildringar En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. I Jenny får Juha veta att hans barndomskamrat Jenny blev utsatt för ett grymt övergrepp tjugofem år tidigare.
Under en fest precis innan skolavslutningen i nian våldtar ett gäng killar Jenny. Juha var inte med på festen och för att få reda på vad som egentligen hände den ödesdigra natten återvänder han till sin barndoms Sävbyholm och konfronterar sina tidigare klasskamrater.
Det är första gången någonsin som Jenny har blivit medbjuden på en fest. Kanske är det så att de som tidigare har mobbat och trakasserat henne nu har insett att hon är precis som dem? Hon vågar inte riktigt tro det och är minst sagt skeptisk när hon vandrar iväg mot festen, men hon får i alla fall vara med, alltid något. Allt går precis som hon hade misstänkt (ingen ser eller pratar med henne) fram tills dess att klassens drottning plötsligt får för sig att alla skall bjuda den späda Jenny på deras alkohol. Det är ju en slags forsoningsritual och inte kan Jenny neka dem att säga förlåt. Hon har inget annat val, alkoholen måste ner.
Jenny blir fullare och fullare och inser att hon inte klarar mer, hon tar sig ut i skogen för att spy i fred men några killar från hennes klass och några från parallellklassen ser henne och får en idé. De får ju inte napp bland någon av de andra tjejerna och Jenny är ju som alla vet ett missfoster och ett freak, henne kan de ha sex med!
Killarna kommer snabbt i kapp Jenny och får av henne byxor och trosor. Men Jenny är ju som sagt skolans äckel, henne kan man inte ha ”vanligt” sex med. Men hon är ju oskuld och mödomshinnan måste spräckas, något annat är inte att tänka på! En pinne och en tom ölflaska får fungera som snoppsubstitut. Killarna eggar varandra och till slut ser de deras handlande som någon slags tjänst gentemot stackars Jenny.
Parallellt med historien om Jenny får vi följa Juhas sökande efter svar, ett sökande som resulterar både i att han blir allvarligt misshandlad och hotad av sin barndoms mobbare. Vi får även följa med i Juhas tankar tillbaka till flera av de hemska upplevelserna som han gick igenom när han var yngre.
Jonas Gardell är en mästare på att använda sig av långa metaforer och jämförelser och det gör han även i Jenny. Jag vet att många irriterar sig på det draget i hans böcker, men jag tycker bara att det ger ett ytterligare djup i berättelsen.
Om man jämför med den väldigt lika boken Kort kjol så är Jenny långt mer komplex. Det är flera parallellhistorier som vävs samman, det är ett mer högtravande språk och man får läsa mycket mer mellan raderna. Jenny är inte alls lika lättläst, men Kort kjol är ju skriven mer direkt till ungdomar.
Jag tycker om Jenny men liksom i Kort kjol får jag riktigt ont när jag läser den. Jag gråter med stackars Jenny och blir minst sagt förbannad på de snorungarna som tror att de har rätt att bestämma över någon annans kropp. Att de sedan som vuxna ser på det med blida ögon gör inte saken ett dugg bättre.
Jenny är precis lika läsvärd som Kort kjol och det är inga problem att läsa den även om man inte har läst En komikers uppväxt eller Ett ufo gör entré, de böckerna handlar om helt olika saker.
