Det snöar och skolan är inställd. Mia och hennes familj bestämmer sig för att utnyttja den lediga dagen och åka iväg till några släktingar, men ingenting blir som någon av dem hade tänkt. Istället för att komma fram till farmor och farfar är familjen med om en hemsk bilolycka. Mia är den enda som har överlevt och det är verkligen med nöd och näppe.
Mia flygs till sjukhuset och åker in och ut i operationssalen. Hon är i koma, men är ändå på något underligt vis fullt medveten om vad som händer runtomkring henne. Hon kan vandra runt i sjukhusets korridorer och höra samtal mellan hennes anhöriga. Snart inser hon att hennes liv inte ligger så mycket i läkarnas händer som i hennes egna. Hon måste själv bestämma om hon skall ta sig ur koman och leva vidare utan sin familj eller om hon skall dö.
Medan beslutet sakta tar form får vi lära känna Mia mer och mer. Hon vandrar inte bara runt på sjukhuset utan hon minns olika händelser som har inträffat under hennes sjuttonåriga liv. Hon minns den första dejten med pojkvännen Adam, hur de kändes när de kysstes första gången, hur hon och bästa kompisen Kim var ärkefiender från början och hur hennes lillebror inte litade på någon annan så som han litade på henne.
Mias anhöriga gör allt för att övertyga den medvetslösa Mia om att det finns anledningar att fortsätta leva även om hela hennes familj är död. Pojkvännen Adam försöker med hjälp av ett helt punkband smussla in sig själv till Mia och trots all ångest och rädsla kan jag inte annat än att le åt Adams desperata försök att ta sig till Mia.
Om jag stannar är verkligen trollbindande och berörande. Jag skulle promenera till stan förut men fick stanna flera gånger för att fortsätta läsa, SÅ bra är den. Den är så bra att jag tycker att det är helt befogat att sitta på bussen med tårar i ögonen medan jag hetsläser. Jag kunde helt enkelt inte lägga ifrån mig boken, det gick inte. Vad skulle Mia välja och varför? Under vissa partier var jag riktigt upprörd på Mia för hur hennes tankar gick, så man kan verkligen säga att det är en bok som engagerar.
Till en början var jag ganska skeptisk till att historien berättades av ett nästan-spöke, men när jag insåg att Mia var lika skeptisk till det som jag var så kom jag snabbt över det. Och nu tycker jag att det är ett helt genialt författargrepp. Utan att säga för mycket så kan jag avslöja att bokens slut är helt fantastiskt (men åh så upprörande!) och jag vill bara läsa mer, mer, MER. Tur då att jag har uppföljaren med den olycksbådande titeln När jag lät dig gå hemma. Synd bara att jag inte skall hem förrän i morgon. Jag är så nyfiken på vad som händer, hur allt fortsätter, om det fortsätter.
Boken handlar om så mycket mer än att Mia ligger allvarligt skadad på intensiven. Den komplicerade relationen till pojkvännen Adam, Mias cellospalande och planer om att flytta till New York, hennes känsla av utanförskap och hennes djupa vänskap till Kim gör att boken har otroligt många spännande dimensioner.
Skall du bara läsa en ungdomsbok i år är Om jag stannar verkligen mitt hetaste tips. Eller förresten. Skall du bara läsa en bok är du nog körd om du väljer Om jag stannar, den går itne att läsa utan att läsa uppföljaren…
