Jag hoppas att ni har en riktigt fin påskafton med mycket godis, god mat och trevligt sällskap! Själv befinner jag mig på norra Öland och passar på att ta igen mig ordentligt, på tisdag väntar dubbla examinationer så det gäller att ta tillfället i akt och verkligen njuta nu.
Vi roar oss med långa promenader med hundarna, myskvällar framför öppna spisen, lite korsord, matlagning i ett pyttelitet kök och en hel del prat – precis så som det skall vara!
Glad påsk allihopa!
Jag älskar långa titlar och där kammar herr Schulman onekligen hem några poäng med sin Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Jag vet att många människor älskar att hata Alex Schulman, men jag tillhör inte dem. Jag tycker helt enkelt ingenting. Jag kan inte minnas att jag har läst några av hans krönikor, jag vet inte om jag har sett honom i något program, hans blogg har jag bara klickat mig förbi någon gång och jag har inte läst Skynda att älska.
Trots att jag inte hade några tankar om Alex Schulman på förhand märkte jag att jag gick in i läsningen med viss skepsis, är det hans sätt att få människor att bli upprörda som har banat väg för hans författarkarriär?
Till min glädje visade det sig inte vara så, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött fick mig visserligen att känna en hel del, men då framför allt glädje och lycka. Schulman kan skriva och även om boken mest är som ett långt blogginlägg så blir det aldrig trivialt eller barnsligt.
Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött känns som en ärlig och rak berättelse om än något kort och ihopdragen. Det är en lättläst roman utan några direkta utsvängningar, menjag fastnade i den direkt. Vad som skulle bli en tjugo minuter i vårsolen utvecklade sig till två timmars intensivt läsande.
I bokens början separerar Alex och hans dåvarande fru och Alex finner sig på ett ställe i livet som han inte riktigt vill vara. Han super bort nätterna för att slippa tänka och känna. Han betraktar sig själv utifrån och skäms, men kan ändå inte göra något åt sin situation. Tills han träffar Amanda. Amanda som är helt perfekt, så perfekt att han knappt vågar prata i närheten av henne för att avslöja att han inte är henne värdig.
”Det är väl fint om du har träffat en tjej.”
”Ja. Enda problemet är… att hon inte riktigt har träffat mig ännu, om man säger så.”
Trots Alex tvivel blir han och Amanda snabbt tillsammans. Sakta men säkert blottläggs Alex och Amandas relation och det visar sig att hon är precis lika rädd och orolig som han är. De inser att de egentligen kanske inte är det bästa paret, då de riskerar att ta död på varandra med deras underbara förmåga att måla upp skräckscenarion inför varje liten grej. När de sedan blir gravida blir deras oro inte det minsta bättre. Allt som kan hända kommer att hända deras bebis, det är inget snack om saken.
Egentligen är det inte mycket mer handling än så. Det kan låta platt och tråkigt, men det är det absolut inte! Schulman målar upp varje liten händelse med sådan iver och med så mycket känslor och det blir så otroligt privat, på ett distanserat vis. Vi får reda på att de blir gravida efter att ha varit tillsammans i sex veckor, man anar att det inte är planerat, men sen är det inte mer än så. Det är inga smaskiga detaljer och det är så härligt. Jag får inte mer än vad jag vill ha.
På många ställen är Alex väldigt komisk i sina beskrivningar. Jag kan inte hålla mig för skratt när det under en intervju samlas en hel drös ungar runt Alex för att få hans autograf. När reporten sedan frågar dem vad som är så bra med Alex Schulman kommer det fram att de inte riktigt har någon koll på vem han är, mer än att han är känd. Alex verkar hamna i den ena dråpliga situationen efter den andra och han beskriver det verkligen fint.
Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött är en underbar kärleksförklaring till Amanda och till livet och den lämnar mig med en mysig känsla.
I dag åker jag till Öland tillsammans med Jonas och hans föräldrar. De har en mysig liten sommarstuga i Byxelkrok, med högst begränsad Internettillgång. Jonas systrar, som bor i Uppsala och Umeå, skall också komma dit så av flera olika anledningar kommer inte Dantes att vara högprioriterat i helgen.
I helgen kommer läsningen nog mest bestå av dansk grammatik, men lite annan lästid hoppas jag ändå på att få. Jag har packat ner Muriel Barberys Igelkottens elegans och A Spot of Bother av Mark Haddon. (Allt prat om Den besynnerliga händelsen med hunden om natten gjorde att jag blev sugen på att läsa något av Mark Haddon.)
Det dyker självklart upp några tidsinställda inlägg, men någon exakt lägesuppdatering blir det inte. Men jag räknar kallt med att ni alla kommer ha fullt upp med att äta ägg och jaga påskharar, så jag tror inte att ni kommer att sakna min närvaro så värst mycket.
Jag älskar Lisa Bjärbos blogg, den är verkligen underbart rapp, rolig och mitt i prick. Det glädjer mig att hennes debutroman Det är så logiskt alla fattar utom du är precis lika pricksäker. Jag skrattade mig igenom i princip hela boken, den är en riktigt humörhöjare och språket är underbart!
Johan är olyckligt kär i Ester, som råkar vara hans allra bästa vän. De har varit vänner sen de var små och även om Johan gärna skulle utveckla den vänskapen några snäpp så har Ester ändå bara ögon för svarthåriga, gitarrspelande hårdrockskillar. Så även om Johan inte skulle ha varit hennes bästa vän så skulle han ändå vara totalt körd med sina omoderna kängor, sin hopplöst dysfunktionella familj och sin förkärlek för den otroligt töntiga sporten orientering.
Nej, det är inte ens att tänka på, så därför har Johan bestämt sig för att trycka undan alla knäppa känslor och helt enkelt hålla tummarna på att han en dag (gärna så snart som möjligt) slutar att vara så hopplöst förälskad i henne. Problemet är bara att det inte är det lättaste när Ester är så förbaskat underbar hela tiden. Hur slutar man älska någon som är perfekt för en?
Det är inte nog med att Johan måste brottas med sina känslor för Ester, han börjar dessutom inse att allting nog inte står rätt till hemma. Hans pappa är borta mer och mer och försvinner på allt konstigare tider, medan hans mamma lever i någon slags allvarlig förnekelse om att det finns några problem.
Samtidigt som Johan håller på att gå sönder inifrån så gör Ester allt för att snärja den snygge Adam. Tyvärr visar sig denne Adam inte vara den trevligaste killen i världen och för att lappa ihop sitt brustna hjärta så använder sig Ester av den välkända metoden som går ut på att älta och analysera varje ord som Adam någon gång har yttrat till henne. Oturligt nog är det Johan som är den som får lyssna på hennes ältande och även om man inte kan tro det så har han faktiskt en gräns på hur mycket han kan ta…
Det är så logiskt alla fattar utom du har hög sträckläsningspotential och jag tycker att det är fint att för en gångs skull läsa en bok om olycklig kärlek som inte är ur ett kvinnoperspektiv. Här är det Ester som är den som inte fattar signalerna, som träffar andra och som sårar Johan utan att riktigt förstå hur det gick till. Det är så logiskt alla fattar utom du är ingen typisk ungdomsbok på det sättet och jag älskar det!
Sedan är jag ju svag för det här med perspektivväxlingar, jag älskar att få flera personers syn på samma saker. I Det är så logiskt alla fattar utom du växlar perspektivet mellan Ester och Johan vilket gör att det inte blir en så tydlig hon är ond, han är god uppdelning. De är båda tonåringar som inte riktigt fattar vad de sysslar med, och vem gjorde egentligen den när man var sexton? Inte jag i alla fall.
Boken har hög igenkänningspotential, och även om jag nog aldrig har varit i riktigt samma situation som Ester och Johan så är allt annat precis som det var när jag var sexton. All förvirring, alla känslor, all egocentrism finns där och allting är så äkta. Det är så att jag funderar på ifall Lisa Bjärbo fortfarande har någon gömd sextonåring i sig.
För första gången tänkte jag vara med i En bok om dagens pocketbyte! Då jag inte har varit med tidigare så blir det den ”lilla” varianten då jag skall fylla ett grönt postpaket i storlek M med smått och gott till en hemlig bokvän.
Jag ser fram emot att få fundera ut ett riktigt bra paket till min bokvän och självklart är jag nyfiken på att se vad någon tänker ut åt mig. Innan 30 april får man reda på vem det är man skall skicka sitt paket till, spännande spännande!
Ibland kan jag tro att jag har läst en bok som jag egentligen inte alls har läst. Ofta har jag läst en del utav boken i skolan eller så, som i fallet Jane Eyre (Charlotte Brontë).
Jag var helt övertygad om att jag hade läst hela Jane Eyre men sen när jag väl läste den insåg jag att det inte var så. Då plötsligt mindes jag att jag tidigare hade läst inledningen och sedan fått resten berättat för mig (hemska tanke, vem gör så?!)
Nu har jag samma känsla för Den besynnerliga händelsen med hunden om natten (Mark Haddon) som verkar vara en väldigt fin, om än skrämmande bekant, bok. Har jag läst den eller inte? Jag ser bara stora drag framför mig, vilket tyder på att jag faktiskt inte har läst den, men ändå så känns det som om jag har haft den i min hand.
Jag kan inte sluta tänka på det här, så himla enerverande! Jag måste låna/köpa boken å det snaraste för att reda ut det här!
Är det bara jag som råkar ut för sånt här?
Sommaren är bokens högsäsong. Långa lata dagar är som upplagda för att ligga i gräset eller på stranden med en bra bok under näsan. Jag kommer förvisso ha fullt upp i sommar med både jobb och eventuell sommarkurs, men jag har ändå bestämt mig för att utmana mig själv.
Jag är otroligt dålig på att läsa engelska böcker. Engelska har alltid varit lite av mitt hatämne och jag har allt som oftast kört efter devisen ”göra så lite som möjligt, men ändå få så bra betyg som möjligt” i engelskaämnet. Nu börjar jag att ångra det så smått. Jag vill verkligen vara bra på engelska. Att läsa och skriva går hyfsat, men att prata är inte alls min grej och mitt ordförråd är pinsamt smalt.
Så. Jag tänkte använda sommarläsningen som ett tillfälle till att ändra på detta. Jag tänkte utmana mig själv att läsa minst tre engelska romaner i sommar. Det kanske låter pyttigt för er, men för mig känns det precis lagom. Är det någon som har något förslag på vilka böcker jag skall beställa hem så tar jag gärna emot det!
Får jag tillfälle och lust så planerar jag även att läsa någon roman på spanska, men det är inget som kommer ingå i utmaningen.
Vad skall du göra för att läsutmana dig själv i sommar?
Idag har det hänt mycket på DNs kultursida.
Först fick vi veta att Sara Kadefors har fått i uppgift att skriva årets radiojulkalender för P4. Julkalendern heter Allt du önskar dig och handlar om elvaåriga Elvira som flyttar hem till familjen Lancelot precis innan jul. Hos familjen Lancelot får Elvira allt som hon önskar sig, men snart börjar hon inse att allt inte står rätt till. Kalendern skall vara en actionfylld thriller med tydlig kritik mot konsumtionssamhället. Låter ganska spännande tycker jag! (Men innan det är dags för julkalendern kräver jag en lång och varm sommar!)
Senare fick vi veta att Eric Ericsons underbara brevböcker (ingen har väl missat Brev till samhället och Brev till utlandet?) har blivit teater. Föreställningen Brev från Eric Ericson har sätts upp på Unga Dramaten i Stockholm och har urpremiär imorgon. Jag skrattade mig igenom Eric Ericsons böcker och skulle gärna ha sett teateruppsättningen. Attans att jag inte bor i Stockholm!
Jag köper en stor del av min kurslitteratur. Jag köper så mycket jag kan (och orkar, det är en ganska omständlig process) begagnat, men det går inte att förneka att jag lägger åtskilliga tusenlappar varje termin på just kurslitteratur. Ett fåtal titlar som jag inte har tyckt om har jag sålt vidare, men på det stora hela brukar jag ha kvar dem.
När det gäller litteraturkurserna är valet inte svårt, jag tror att det är sammanlagt tre skönlitterära böcker som jag inte har köpt. (Och då gick två av dem inte att få tag i.) Men när det gäller den rena facklitteraturen har det varit svårare att motivera. Jag brukar tänka att jag vill kunna stryka under, göra anteckningar och sen ha kvar böckerna för att kunna gå tillbaka och titta i dem.
Men om vi skall vara ärliga har jag hittills inte gått tillbaka och tittat i dem så värst mycket och jag har till och med en kursbok som jag aldrig har öppnat. Självklart händer det då och då att jag kollar upp något som jag snöar in på, men det är inte så ofta att det stör.
Vi diskuterade det här i klassen igår. De flesta tänkte som mig, skönlitteraturen var självskriven och likaså den mesta facklitteraturen. Några brukade låna så mycket som möjligt för att sedan köpa det de tyckte om. Och sen var det ytterligare några som konsekvent vägrade att köpa böckerna.
Och allvarligt talat så blev jag lite frustrerad. Hur skall man kunna kolla upp någonting utan att ha böckerna? Svaret jag fick var att de 1. använder internet, 2. räknar kallt med att deras arbetsplats kommer ha lämplig referenslitteratur, och 3. att böckern alltid finns på biblioteket.
Jag vet inte jag. Jag är inte fullt övertygad. En bok är ju en bok och allvarligt talat tycker jag om att ha en massa intressant facklitteratur i hyllan. Även om det är dyrt. Dessutom kan det vara ganska omständligt att låna böcker på biblioteket som en hel klass vill ha.
Hur tänker ni? Är det legitimt att köpa dyr litteratur när man kan få tag på den på annat vis?