Nu har jag inte läst en enda bok ur serien The Dark Tower, men hallå. Det är Stephen King! Pepp, liksom.
Arkiv för mars, 2011
Recension: Vad mina vänner inte vet (Sonya Sones)
09
Mar
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och ungdomslitteratur, men ibland känns det lättare att vaska fram de riktiga pärlorna där än i den övriga litteraturen. Ungdomslitteratur är tydligen lite utav min nisch. Hur som helst, nu har jag hittat en ny liten pärla, Vad mina vänner inte vet.
Egentligen tar boken inte upp något nytt, det är kärleksproblem, familjeproblem och vänskapsproblem om vart annat. Men det underbara är att varje kapitel är en egen liten dikt skriven på fri vers. Det är en bok proppfull med tonårstankar, men Sonya Sones behöver inte en massa utfyllnadsord. Det är rakt och ärligt och jag älskar verkligen att behöva läsa mellan raderna för att få ihop berättelsen. Bokens huvudperson, Sophie, är otroligt krass och utelämnande och flera gånger skrattar jag rakt ut åt hennes tankebanor.
När Rachel får det
kallar hon det att rida på bomullsponnyn.
Grace kallar det att surfa på den röda vågen.
Men jag föredrar
att tänka på det som en
omladdning av mitt äggproduktionssystem.
Vad mina vänner inte vet är en dagboksroman där texten ibland verkar tillkomma samtidigt som händelserna och det gör att jag blir otroligt fast i läsningen, jag känner mig nästan delaktig. Sophie, som alltså är den som för dagbok, är i bokens början tillsammans med Dylan och hon är den lyckligaste tjejen i världen. Ända tills hon plötsligt inte är det. Vad hände och hur hände det? Kan man verkligen bara sluta vara kär i någon sådär? Är det något fel på Sophie och varför börjar den där killen på Internet uppvakta henne just nu?!
Sophie börjar plötsligt få upp ögonen för Murphy, som är skolans ärketönt. Han måste ju känna sig hemskt ensam och utanför och antagligen har han aldrig blivit kysst heller. Murphy tar upp mer och mer tid av Sophies tankar, men absolut inte på det sättet, hon tycker ju bara synd om honom för att han inte har några vänner. Hon har ju fullt upp med att lista ut vem den där mystiskt killen på maskeradfesten var, för att inte tala om att hon hela tiden måste tänka sig för innan hon säger något till hennes nästintill manodepressiva mamma. Sophie vet ju att mamman är känslig, så varför glömmer hon av sig hela tiden. Hon måste ju se till att mamman håller sig flytande och inte stänger in sig i källaren igen.
Jag hatar henne.
Men jag hatar att hata henne.
Jag hatar det.
Vad mina vänner inte vet är en utav de bästa ungdomsböckerna som jag har läst på länge och jag längtar efter att sätta tänderna i nästa del, Vad min flickvän inte vet. Däremot blev jag lite besviken på baksidestexten. Jag tycker att den är missvisande och lite avslöjande. Den får det att verka som om hela boken kretsar kring hur Sophie skall berätta för sina vänner att hon har lärt känna Murphy, när hon egentligen inte gör det förrän i slutet av boken. Det är så mycket annat som man kunde ha tagit fasta på och jag tycker att det ger boken en lite orättvis läsanvisning. Dessutom tycker jag att den engelska titeln, What my mother doesn’t know, är mycket bättre. Sophies tankar kretsar mer kring vad hennes mamma vet och inte vet än kring vad vännerna vet.
Recension: Doktor glas (Hjalmar Söderberg)
05
Mar
På baksidan står det att Doktor Glas förälskar sig i den unga Helga, men jag vet inte jag. Är det verkligen en förälskelse? Jag ser det mer som en lättare besatthet som startar i en önskan att hjälpa henne undan dem hemske pastor Gregorius och som fortsätter i en strävan efter något som han inte kan få.
Helga kommer till doktor Glas och ber honom om hjälp med sin man, pastor Gregorius. Hon vill att Glas skall säga till honom att Helga har en underlivssjukdom som gör att hon inte kan ha sex. Samtidigt anförtror hon vår käre doktor att hon har ett förhållande med en annan man. Doktor Glas, som man ändå får säga har en ganska frigjord bild på det här med äktenskap och sex, bestämmer sig för att hjälpa henne.
Något som närmast kan likna avsky och äckel för Gregorius växer fram hos doktor Glas och när det visar sig att det inte räcker med att hävda att Helga har en sjukdom för att hon skall komma undan tar det inte lång tid innan en annan, bättre, plan börjar ta form. Gregorius måste dö, och hans hjärtproblem gör att doktor Glas lätt kan komma undan med sin plan.
”Människorna skulle kanske ha mindre förtroende för mig
om de visste hur illa jag sover.”
Till en början skrattade jag högt åt den bittre doktor Glas. Jag läste till och med långa stycken högt för min skräckslagne pojkvän och jag konstaterade krasst att det inte finns en människa som kan kalla mig bitter längre. I alla fall inte i jämförelse med doktor Glas. Det är inte bara det att doktor Glas är bitter och rap, han säger även saker som gör att skrattet fastnar lite i halsen. Han är allt annat än politiskt korrekt.
”Ett nyfött barn är vedervärdigt.
En dödsbädd gör sällan ett så ohyggligt intryck som en barnsbörd,
denna förfärliga symfoni av skrik och smuts och blod.”
Längre in i boken tyckte jag dock att doktor Glas vassa repliker dog ut lite, men då hade jag fastnat så mycket i handlingen så det gjorde inte så mycket. Det är verkligen en trollbindande liten bok, där moralens varande eller icke-varande får fritt spelrum. Jag läser, sympatiserar med doktor Glas handling, inser att jag sympatiserar med handlingen och blir rädd för mig själv och mina tankar. Det är inte sånt jag står för! Vad gör boken med mig egentligen? Hur trollar Söderberg fram alla dessa tankar? Jag vet faktiskt inte, men vad jag vet är att jag satt fascinerad efter bokens slut.
Jag älskar verkligen boken och hur den får mig att fundera över mina reaktioner och vad som egentligen är rätt och fel. För egentligen, hur skulle man i början av 1900-talet annars kunnat lösa stackars Helgas situation?
Stephen King på gång med nytt
03
Mar
Yes!
Stephen King är på gång igen, och återigen får vi en ordentlig tegelsten på runt 1000 sidor. Den kommande boken bär titeln 11/22/63 och handlar om en man som reser bakåt i tiden för att försöka förhindra mordet på John F. Kennedy. Det blir en lång väntan tills den åttonde november 2011 då den släpps i USA, men är det inte värt det så säg?
Så pepp jag blev nu. Om ni bara kan ana!