Dantes bibliotek

När jag i natt hade läst ut Utrensning satt jag kvar med den länge i händerna. Vad var det där för bok egentligen? Hur kunde den påverka mig så himla mycket och hur gick det för Zara efter det att boken slutade? Det var nästan så att jag ville läsa om den direkt för att se vad jag hade missat, men med tanke på att klockan var halv tre så insåg jag att det nog var bättre att gå och lägga sig.

Idag har lite mer distans till boken, jag är inte lika upprörd och äcklad som jag var under läsningen och jag har börjat acceptera karaktärernas livsöden. Men jäklar vilken bra bok det var! Om ni inte har läst boken så skall ni vara glada, för då har ni en underbar läsupplevelse framför dig.

Egentligen har boken en ganska komplicerad handling, det är många hopp i tiden och många olika personer att hålla reda på. Trots detta blir det aldrig svårt att hänga med.

Främst kretsar historien kring två kvinnor, Aliide och Zara.  Aliide är en gammal kvinna som lever i ruinerna av ett krigsdrabbat Estland. Hon har genomlevt ockupationer av både fascister och kommunister. Aliide blev i unga år kär i Hans, men han hade bara ögon för hennes syster, Ingel. Ingel och Hans blev blixtförälskade, gifte sig snabbt och fick en dotter, Linda. Aliide fortsatte att bo i samma hus som systern och hennes familj och gjorde allt för att vinna Hans, men utan större framgång.

När Estland blir en del utav Sovjet splittras hela familjens liv, Hans sympatiserar nämligen inte alls kommunismen. Som den motståndsman han är måste han gömma sig för att inte bli mördad och Aliide och Ingel gör allt för att skydda honom. Problemet är att de inte kan skydda sig själva ifrån partimedlemmarnas hemska förhörsmetoder.

Zara är en ung kvinna ifrån Ryssland som övertalas att söka lyckan i väst. Hon blir lovad guld och gröna skogar, men blir istället tvingat till att arbeta som prostituerad. Efter mycket om och men lyckas hon rymma och hamnar till slut i Aliides trädgård. De båda kvinnorna försöker dölja respektive livsöde för varandra, men sanningen kommer alltid fram till sist…

Sofi Oksanen skriver riktigt häftigt, det är många olika bitar som läsaren måste foga samman för att förstå berättelsen. Det är tre olika parallellberättelser som avslöjar en bit var och ibland var jag tvungen att bläddra tillbaka för att undersöka en eller annan ledtråd som kommit fram tidigare. Man måste verkligen tänka när man läser Utrensning och det är egentligen först i slutet som man inser vilka relationer karaktärerna har till varandra.

Vissa händelser i boken är extremt detaljerade, närmast sceniska,  (bland annat när Zara träffar någon av sina kunder) medan andra händelser mest nämns i förbigående (vad händer egentligen med Aliide, Ingel och Linda under alla förhör?). Detta ger otroliga effekter för läsningen och hela boken är otroligt skickligt uppbyggd.

Det är mycket i boken som är rent äckligt, men trots det går den inte att lägga ifrån sig. De öden som skildrar känns verkliga och påtagliga och man behöver absolut inte ha några speciella Estlandskunskaper för att uppskatta boken. Personerna i boken är vanliga människor, vars rädsla driver dem till extraordinära handlingar. Läs den, nu!