RSS
 

Arkiv för februari, 2011

Recension: Kärlek (Hanne Ørstavik)

24 Feb

Om du är ute efter en bok som skriker melankoli, då är Hanne Ørstaviks bok Kärlek något för dig. Det är en bra bok det är inte det, men  jag kan inte skaka av mig den dystra känslan som infann sig under läsningen. Tidsspannet i boken är bara några timmar, men det känns inte som om berättelsen behöver mer. Det kommer fram tillräckligt med känslor som det är.

Jon och hans mamma Vibeke har precis flyttat in i ett litet samhälle någonstans i ett snöigt Norge och deras relation är allt annat än hälsosam. Mamman är (mycket) mer intresserad av sina böcker, sitt hår och att träffa en lämplig man än av sin son. Hon försöker dölja detta ointresse, men det blir ganska tafatta försök till engagemang.

När boken tar sin början är det på kvällen före Jons nionde födelsedag. Förra året fick han bara nyttiga mjuka paket, men i år hoppas han på något betydligt bättre, nämligen ett modelltåg. Han tänker att Vibeke säkert har en massa saker att förberede inför hans stora dag, så utan att berätta det går han ut i samhället.

Vibeke tycks däremot inte ägna sin sons annalkande födelsedag en tanke (det är tveksamt om hon ens minns den) och bestämmer sig för att åka en sväng till biblioteket, som dock visar sig vara stängt. Olika omständigheter gör att hon inte kommer hem på många timmar och eftersom Jon har glömt sin nyckel har han inget annat val än att fördriva de nattliga timmarna bästa han kan.

Det är sorgligt att läsa om den lille pojken som så förtvivlat vill få sin mammas uppmärksamhet, trots att han vet att det knappast kommer att ske. Han finner sig i det mesta, men bär på en enorm skuld. När han upptäcker att hans mamma inte är hemma tror han direkt att hon har åkt för att låna någon ingrediens till hans tårta och att hon sedan har krockat och ligger död någonstans. Hans oro blir på något vis min oro, trots att jag vet vad som faktiskt har hänt.

Jag har ganska svårt för ledsamma böcker. Hemska böcker (likt Utrensning) kan jag på något vis hantera, men det är betydligt värre med böcker av det här slaget. Jag vet inte riktigt hur jag skall gripa mig an dem och de lämnar en känsla av hopplöshet efter sig. Hanne Ørstavik skriver dock väldigt gripande och jag vill gärna läsa något mer utav henne. Men som sagt, sorgliga böcker är så satans sorgliga!

 
3 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Recension: Utrensning (Sofi Oksanen)

22 Feb

När jag i natt hade läst ut Utrensning satt jag kvar med den länge i händerna. Vad var det där för bok egentligen? Hur kunde den påverka mig så himla mycket och hur gick det för Zara efter det att boken slutade? Det var nästan så att jag ville läsa om den direkt för att se vad jag hade missat, men med tanke på att klockan var halv tre så insåg jag att det nog var bättre att gå och lägga sig.

Idag har lite mer distans till boken, jag är inte lika upprörd och äcklad som jag var under läsningen och jag har börjat acceptera karaktärernas livsöden. Men jäklar vilken bra bok det var! Om ni inte har läst boken så skall ni vara glada, för då har ni en underbar läsupplevelse framför dig.

Egentligen har boken en ganska komplicerad handling, det är många hopp i tiden och många olika personer att hålla reda på. Trots detta blir det aldrig svårt att hänga med.

Främst kretsar historien kring två kvinnor, Aliide och Zara.  Aliide är en gammal kvinna som lever i ruinerna av ett krigsdrabbat Estland. Hon har genomlevt ockupationer av både fascister och kommunister. Aliide blev i unga år kär i Hans, men han hade bara ögon för hennes syster, Ingel. Ingel och Hans blev blixtförälskade, gifte sig snabbt och fick en dotter, Linda. Aliide fortsatte att bo i samma hus som systern och hennes familj och gjorde allt för att vinna Hans, men utan större framgång.

När Estland blir en del utav Sovjet splittras hela familjens liv, Hans sympatiserar nämligen inte alls kommunismen. Som den motståndsman han är måste han gömma sig för att inte bli mördad och Aliide och Ingel gör allt för att skydda honom. Problemet är att de inte kan skydda sig själva ifrån partimedlemmarnas hemska förhörsmetoder.

Zara är en ung kvinna ifrån Ryssland som övertalas att söka lyckan i väst. Hon blir lovad guld och gröna skogar, men blir istället tvingat till att arbeta som prostituerad. Efter mycket om och men lyckas hon rymma och hamnar till slut i Aliides trädgård. De båda kvinnorna försöker dölja respektive livsöde för varandra, men sanningen kommer alltid fram till sist…

Sofi Oksanen skriver riktigt häftigt, det är många olika bitar som läsaren måste foga samman för att förstå berättelsen. Det är tre olika parallellberättelser som avslöjar en bit var och ibland var jag tvungen att bläddra tillbaka för att undersöka en eller annan ledtråd som kommit fram tidigare. Man måste verkligen tänka när man läser Utrensning och det är egentligen först i slutet som man inser vilka relationer karaktärerna har till varandra.

Vissa händelser i boken är extremt detaljerade, närmast sceniska,  (bland annat när Zara träffar någon av sina kunder) medan andra händelser mest nämns i förbigående (vad händer egentligen med Aliide, Ingel och Linda under alla förhör?). Detta ger otroliga effekter för läsningen och hela boken är otroligt skickligt uppbyggd.

Det är mycket i boken som är rent äckligt, men trots det går den inte att lägga ifrån sig. De öden som skildrar känns verkliga och påtagliga och man behöver absolut inte ha några speciella Estlandskunskaper för att uppskatta boken. Personerna i boken är vanliga människor, vars rädsla driver dem till extraordinära handlingar. Läs den, nu!

 
4 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Norgeresa!

16 Feb

Nästa kurs som jag skall läsa heter Perspektiv på nordiska språk och där skall vi bland annat läsa lite norska, danska och forntidssvenska. För att riktigt gotta oss i norskan skall vi i min klass åka till Voksenåsen i Norge (tillsammans med lärarstudenter från Karlstad) vecka 13 och nu har planeringen för resan kommit ut.

Det finns många roliga programpunkter att se fram emot, bland annat skall vi gå teatern Vi har så korte armar på Det norske teatret och träffa författaren Hanne Ørstavik vars bok Kärlek ingår som kurslitteratur i min nuvarande kurs.

Jag har aldrig varit i Norge tidigare, så det skall bli riktigt kul att åka. Extra roligt är att vi får ta del så mycket av den norska kulturen och att vi i klassen får mycket tid att komma ännu närmre varandra.

För att riktigt komma i stämning är jag lite sugen på att läsa lite mer norsk litteratur, är det någon som har ett bra tips?

 
5 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: Sorgesång för Easterly (Petina Gappah)

14 Feb

Det visade sig att det där med att skriva en akademisk recension inte alls var lika lätt gjort som att skriva en ”vanlig”. Förutom att det är en ganska trist uppgift att recensera en avhandling (känns som om de bara vill kolla att vi har läst den, det finns inget djup eller ingen analys alls) så går det emot hur vi lär oss av vi skall arbeta med böcker med våra elever. Jag kan hitta på hur många mer utvecklande sätt som helst att examinera en avhandling, metoder som faktiskt ger studenterna något.

Hur som, min bristande skrivmotivation har gjort att jag istället har ägnat mig åt andra saker. Som att läsa ut Sorgesång för Easterly, träna, möblera om och ge blod. Och här kommer nu den utlovade recensionen!

Sorgesång för Easterly är en novellsamling med skrifter som kretsar kring människor i ett sargat Zimbabwe. Vanliga människor, med vanliga problem, som lever under extrema förhållanden. Novellerna diskuterar stora frågor som drömmar, svikna löften, karriär, ensamhet och psykisk sjukdom, allt med en stor dos politik och samhällskritik:

”Hon dog tre år senare, men med sin blommiga kruka och sin tidiga död drog hon ändå det längsta strået.
Precis som hans usla hundar till landsmän ansåg min make att det var slöseri med hans penis om han var en enda kvinna trogen.”

Som ni ser är det ett otroligt rappt och humoristiskt språk i Sorgesång för Easterly och hela boken är otroligt charmig, jag kan inte annat än att älska den. Jag har tidigare inte läst så många novellsamlingar, men jag misstänker att det kommer bli fler efter den här.

I Sorgesång för Easterly får vi bland annat möta en familj som väntar på att sonens aska skall komma hem ifrån London, en väntan som drar ut på tiden. Samtidigt måste den fattiga familjen förse hela begravningssällskapet med mat och logi, trots att släkten egentligen bara är där för att de finner nöje i att se andra människors olycka:

”Han far genom staden från Mufakose till Greendale i sin iver att ge oss dåliga nyheter innan någon annan hinner göra det.”

I en annan novell möter vi en man som får ett mail där det står att han har vunnit en miljon euro och att han äntligen skall ha råd att försörja hela sin familj och i ytterligare en annan möter vi en förståndshandikappad kvinna som har blivit gravid genom en våldtäkt. Ja, det är helt enkelt en salig blandning av teman och personer i Petina Gappahs bok – och det är det som gör den så bra!

Novellformatet är ett ganska trevligt format när man har ont om tid, men när man ändå inte kan lägga ifrån sig boken hjälper inte det så värst mycket… Jag tror att jag kommer att återvända till Gappahs noveller flera gånger och antagligen även använda dem i min framtida undervisning. Ett bättre omdöme än så är nog svårt att få!

(Jag har dessutom inte läst så mycket afrikansk litteratur, så det var riktigt mysigt att hitta en sån här pärla.)

 
4 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Fredagtipset!

11 Feb

Idag tänkte jag att Meredith Grey (ni vet hon från Grey’s Anatomy) skall få lite matnyttiga boktips.

Mitt första tips är Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda). Jag ser stora likheter mellan den sjuka Camille som gör sitt bästa för att försvinna men som räddas av sin granne Philibert och Meredith. Alla minns väl avsnitten där Meredith först höll på att drunkna (för att hon helt enkelt inte simmade) och sedan tyckte att det var en bra idé att hålla en bomb i sin hand. Jag tänker att om Meredith läser Tillsammans är man mindre ensam så kan hon först och främst inse att det finns fler som mår som hon och sedan att man faktiskt kan göra något åt det.

Nästa tips är även det en skönlitterär bok, Kärlek het som chili (Laura Esquivel) som är en söt bok om förbjuden kärlek. Huvudpersonen Tita får inte gifta sig med sitt livs kärlek, Pedro, eftersom hon är den yngsta i syskonskalan och då enligt traditionen skall förbli ogift och ta hand om sin mamma. Pedro kan inte finna sig i att leva sitt liv utan Tita och för att få vara nära henne gifter han sig med hennes äldre syster. Efter att ha läst den här boken borde Meredith inse att hennes rädsla för att binda sig med mannen hon älskar är en ganska fånig tanke.

Mitt sista tips är Torey Haydens bok Rävungen som handlar om en liten flickas svåra uppväxt. Hon blir utsatt för övergrepp efter övergrepp och till slut går hon helt in i sig själv och blir i det närmsta apatisk. Hon binder fast en pojke vid ett träd och tänder eld på honom och då inser myndigheterna att något måste göra, flickan är ju ond! Jag tänker att Rävungen kanske kan ge Meredith lite perspektiv på sin egen barndom. Visst, hon hade det riktigt jobbigt med en psykotisk mamma som var allt annat än närvarande och en pappa som övergav familjen, men någon gång måste hon faktiskt ta sig i kragen och göra något åt sin situation.

Så, nu är det väl dags att utvärdera det här med fredagstipset. Vad tycker ni egentligen, är det något ni uppskattar eller är det ett nödvändigt ont? Och om ni vill ha kvar det, vilka personer skulle du vilja se att vi tipsade om nyttiga böcker?

 
Inga kommentarer

Publicerat i Fredagstipset

 

Veckans planer

09 Feb

Det blir nog lite skönlitteratur den här veckan tyvärr, men så blir det ju i tentatider. Jag skall försöka ta mig igenom ”Sorgesång för Easterly” och kanske hinna med en recension av den. Det är en riktigt fin novellsamling, så det kan vara ett skönt avbrott (även om den också är kurslitteratur).

Igår läste jag ut ”Makt, mening, motstånd” som är en bok där fyra litteraturdidaktiker har skrivit varsitt kapitel om just maktförhållanden inom litteraturundervisningen. Boken var intressant och visade på en hel del problematik, men gav få förslag på lösningar. Problem som togs upp var hur man som lärare skall motivera elever till att läsa litteratur, hur olika motståndsstrategier visar sig och vikten av uppgifters meningsfullhet.

Idag (och imorgon) läser jag ”För att bli kvinna – och av lust” som är en avhandling om tonårsflickors läsning. Hittills har jag bara tagit mig igenom teoridelen och där har det inte presenterats så mycket nyheter, utan det är mest kända forskares teorier. Det känns lite småsegt att ta sig igenom hundra sidor av saker som jag redan vet, men å andra sidan visar det ju bara att min utbildning har varit givande…

För att inte trötta ut er mer med en massa kurslitteratur kan jag bara säga att jag har en lång och intensiv vecka framför mig. Jag hoppas att ni har det lite lugnare och att jag hittar lite tid för Dantes under någon tentapaus.

 
Inga kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Bokcravings

07 Feb

Nu börjar det bli riktigt jobbigt med köpstoppet. Jag har fortfarande inte avverkat så många utav de olästa titlarna i min hylla, så än skall jag inte ge upp. Men… Det finns ju så många andra böcker som jag vill ha!

I förra veckan hade jag allvarliga (ungefär så allvarliga att jag har övervägt att strunta i allt vad kurslitteratur och köpstopp heter och bara klicka, klicka, klicka hem alltihop på en gång) cravings efter Lisa Bjärbos ”Det är så logiskt alla fattar utom du”, Sonya Sones ”Vad mina vänner inte vet” och Gunnar Ardelius ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”.

Så himla dumt att ha köpstopp när det är just ungdomslitteratur som man är sugen på att läsa. Speciellt som all ungdomslitteratur som finns i bokhyllan redan är utläst och det som återstår bara är böcker som säkert är jättejättebra (som typ ”Presidentens hustru” och ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”) men som man (läs: jag) inte alls är sugen på. Typiskt surt.

Och sen vill jag inte låna böckerna på biblioteket heller, för de verkar så bra och så fina så jag vill ha dem i min bokhylla. Dagens i-landsproblem må hända, men är man boknörd så är man. (Och på tal om boknörd så måste jag bara rekommendera ”Drottningen vänder blad” av Alan Bennett, en väldigt fin bok.)

Jag överväger starkt att skriva min b-uppsats i litteratur kring någon/några av böckerna, för då blir det ju kurslitteratur och då får jag köpa dem! Ibland gäller det att gnugga geniknölarna ordentligt. (Alltså, min uppsats skall redan handla om någon ungdomsroman, så så konstigt är det inte… Lovar!)

Vilka böcker är du sugen på att läsa i vår?

 
Inga kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: Lilla stjärna (Johan Ajvide Lindqvist)

05 Feb

Jag brukar säga att jag absolut inte tycker om skräckromaner, men allvarligt talat så har jag inte läst så många och jag tyckte ju om både ”Frankenstein” och ”Låt den rätte komma in”. Därför funderade jag lite över ifall det är så att jag är en skräckromansrasist – att jag har en massa fördomar utan att egentligen veta något om fenomenet. För ett tag sedan klickade jag hem ”Lilla stjärna” just för att utmana mina egna fördomar.

Tyvärr (eller kanske lyckligtvis då jag inte har missat en hel underbar genre) visade det sig inte vara något för mig. Visst, ”Lilla stjärna” är en riktigt läskig bok som handlar om lite halvknepiga personer. Det är inte så mycket hokuspokus som i ”Låt den rätte komma in”, vilket jag uppskattade. Det är en hel del utanförskap och problematik kring det som skulle kunna innebära en boken har potential, men jag kan inte köpa all ond bråd död som drabbar oskyldiga människor.

Berättelsen tar sin början när den egensinnige Lennart hittar ett övergivet barn i ett skogsparti, ett barn som visar sig vara ett musikaliskt geni. Då Lennart brinner för musik kan han inte lämna bort barnet utan låter henne växa upp i sin källare. Barnet, som senare får namnet Theres, blir helt isolerad ifrån verkligheten och för att hindra henne från att rymma så lurar Lennart henne att världen utanför kryllar av onda ”stora” som vill döda henne.

Theres är inte som andra barn. Hon kan inte sätta sig in i andra människors tankegångar, hon verkar inte förstå orsak och verkan och hon kan omöjligen förstå abstrakta begrepp som ”kärlek”. Det hon däremot kan är att sjunga. Och döda.

En rad olika händelser gör att Theres kommer i kontakt med Teresa, som är en tjej som är utanför i skolan, vantrivs med sin kropp och har svårt att få kontakt med andra människor. Theres blir Teresas räddning, men samtidigt hennes väg in i helvetet.

Jag fastnade periodvis i ”Lilla stjärna” och när jag säger fastnade så är det i två bemärkelser, ibland kunde jag inte lägga ifrån mig boken och ibland gick det väldigt lång tid utan att jag ens rörde den. Det är ändå något med den som gör att jag inte kunde släppa den helt, kanske är det ett hopp om att allting till slut skall lösa sig för flickorna, att vuxenvärlden till slut skall reagera. Eller så är det John Ajvide Lindqvists språk som gör att jag fastnar. Jag vet helt enkelt inte.

Men vad jag vet är att den här boken inte var något för mig. Den lämnade inga bestående avtryck och jag tyckte mest att det var en upprepning av all liknande litteratur som jag har läst. Lite ”har man  läst en, har man läst alla”-syndromet.

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Per Nilsson, du är nästan som Hjärtans fröjd

02 Feb

Jag har haft en enorm lästorka… Vänta, låt mig börja om.

Jag har haft en ENORM lästorka senaste tiden. Inte läst en enda sida på en evighet känns det som. Inte blir det bättre av att det är hur mycket som helst att göra av både ditten och datten i olika projekt och jobb. Därav har det också varit väldigt dåligt med recensioner från min sida, men nu har åtminstone läsning fått fart igen. Anledningen?

Jo, anledningen är att Per Nilsson är ett geni. ”Hjärtans fröjd” är underbar, likaså uppföljaren ”The Return of Hjärtans fröjd” (recenserade jag någonsin den?) och nu har jag slagit klorna i hans senaste bok ”Extra”. Helt fantastisk. Och den här gången har han inte använt sig av någon alternativ berättelseteknik som han gjort i andra böcker (filmgrejen i ”Hjärtans fröjd” till exempel, ett påhitt jag visserligen värmde upp till efter ett tag men som störde min läsning i början). I ”Extra” är det inget sådant och han verkar ha blivit ännu bättre på att skriva för unga.

Snart har jag ju nästan recenserat den boken här utan att ha tänkt det, så jag slutar nu. Har ju en del av boken kvar att läsa också. Ville bara uppdatera er.

Vi ses och hörs snart, hör ni.

 
2 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se
\"Blogg