Dantes bibliotek

”Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.”

”Här ligger jag och blöder” startar på ett otroligt dramatiskt vis och texten håller samma tempo genom hela boken. Detta utan att det någon gång bli för mycket. Snarare är det så att det är helt perfekt. Allt är helt perfekt. Jag grät och skrattade om vart annat och när boken var slut fortsatte mina tankar att snurra om vad som nu skulle hända med Maja.

Maja är en riktigt härlig tjej som råkar ut för de mest konstiga sakerna. Det hela börjar med att hon råkar såga av sig tummen under en skulpturlektion och sedan fortsätter det med olycka efter olycka. Det finns inget annat sätt att beskriva det hela än som tragiskomiskt. Vad hon än tar sig för blir det på något vis fel, och det blir inte bättre av att hon tvingas försvara sig inför sin oroliga pappa som tror att hon skadar sig själv med flit. Att hennes mamma, som är av den något frånvarande sorten, plötsligt försvinner gör inte det hela lättare precis… I sin jakt på att återfinna henne hamnar Maja på en fest hos mammans granne och där träffar hon en hel drös människor som faktiskt ser henne, något hon inte är van vid. Bland dem utmärker sig Justin, men även om Maja kanske är intresserad så vägrar hon envist att visa det.

Det räcker inte med att Maja har en komplicerad familjesituation, hon känner sig även utanför i skolan. Den enda vännen hon har där är Enzo, men inte ens med honom kan hon helt vara sig själv. Maja råkar ut för en hel del smutskastning ifrån sina skolkamrater, detta eftersom hon har en alternativ stil och inte är rädd för att säga vad hon tycker.

”Här ligger jag och blöder” fångade mig direkt, jag kunde inte lägga ifrån mig förrän jag fick veta hur det skulle gå för Maja. Boken är skriven i dagboksform vilket gör att vi får ta del av alla Majas, ibland något tokiga, tankegångar. Vi vet exakt hur hennes tankar går kring hennes mammas försvinnande, hur hon känner om att hennes pappa lever ett röjigt ungkarlsliv varannan helg när Maja är hos sin mamma och vi vet hur sårad hon blir över alla dråpliga kommentarer i skolan. Detta gör att jag känner mig otroligt kopplad till boken och Maja. Sen att Jenny Jägerfelds språk ständigt är mitt i prick försämrar inte upplevelsen, direkt.

Till en början drog jag paralleller mellan ”Här ligger jag och blöder” och Katarina von Bredows bok ”Räcker det om jag älskar dig?”. Vi möter i båda böckerna en ung tjej som har ett komplicerat förhållande till sin mamma och som är kär i en äldre kille men sen slutade abrubt alla likheter. Jag tycker att ”Här ligger jag och blöder” är en mer intressant och intensiv bok, som håller bättre både språkmässigt och innehållsmässigt än ”Räcker det om jag älskar dig?”. Jag blir mer engagerad i Maja och hennes liv än vad jag blev av Fanny (huvudkaraktären i ”Räcker det om jag älskar dig?”). Dessutom tycker jag rent spontant att Fanny var en mespropp medan Maja snarare är en riktigt bra förebild för unga tjejer. Visst är hon lite osäker ibland, men oftast är hon tuff, rättfram och rolig.

”Här ligger jag och blöder” är den bästa ungdomsbok som jag har läst på länge. Jenny Jägerfeld lyckas med konststycket att göra boken givande för både ungdomar och vuxna. Det är en riktigt härlig bok som jag tänker återkomma till många gånger.