Dantes bibliotek

”Hetero i Hägersten” är en humoristisk vardagsbetraktelse av ett par i den där åldern runt trettio då man befinner sig i brytpunkten mellan vuxenlivets krav och ungdomens frihetslängtan. I en blandning av seriestrippar och längre noveller får vi följa Sofia Olssons par och deras eviga konflikter.

Vem ska diska tesilen och vem är det egentligen mest synd om? Och vad gör man när det bara är Beck på TV, eller när ingen kan backa med släp under en flytt?”

Att ”Hetero i Hägersten” är en humoristisk betraktelse är i underkant. Det var länge sedan jag skrattade så här hysteriskt åt en bok. Långa partier läste jag högt för alla som ville lyssna och varje seriestripp känns mer genial än den tidigare. Sofia Olsson har fångat den utpräglade rädslan för samboskap som finns inom vänsterkretsar och hon gör det med en rejäl dos självdistans. Det är problematik kring obäddade sängar, oro över att inte ha något livspussel som man måste få att gå ihop och kompisar som hastigt och lustigt flyttar in.

Boken gör en djupdykning ner i ett relativt vanligt pars (som kämpar för att vara så där härligt normalspeciella) relativt vanliga vardag. Vi möter konflikter av alla dess slag och får se sinnrika förslag på hur man kan lösa dem. Vi får följa paret på inte mindre än tre flyttar, vilket både tär på deras relation och sammanbinder dem.  För vem kan egentligen tänka sig att flytta ifrån någon när det innebär att man måste bära ner soffan för alla trappor ytterligare en gång?

Kvinnan i serien kämpar för att bryta alla oskrivna könsregler som finns. Hon är på vissa ställen enerverande politiskt korrekt och det slutar ofta med någon dråplig kommentar från antingen henne själv eller hennes sambo. Det ger extra effekt när Sofia Olsson boken igenom avbildar dessa allvarliga ämnen med ett stort knippe humor och distans.

Bilderna i boken för verkligen handlingen framåt. Det är genomtänkta och finurliga bilder som skildrar livet så som det faktiskt är. Sofia Olsson har med en extrem fingerkänsla fångat sambolivets alla aspekter och detta avspeglar sig både i bilden och i texten. Även om bilderna i sig är svartvita så trollar Sofia Olsson fram olika nyanser i dem. Bilderna känns ibland något banala men det stjälper knappast helhetsintrycket.

Sofia Olsson behandlar flera olika ämnen och kan självklart inte vara lika djupdykande som en vanlig författare som ger ut en vanlig bok. Söker du en bok där du får fördjupa dig i någonting är alltså inte Sofia Olssons seriestrippar något för dig. Söker du däremot en bok som roar och som tar upp jämställdhetsfrågor, samboskap och ansvar med glimten i ögat är ”Hetero i Hägersten” absolut något för dig.