Marcus Birro – författare, krönikör, journalist och mer därtill – har tydligen sagt upp sitt samarbete med NT. Skälet ska vara en recension av Birros senaste bok ”Att leva och dö som Joe Strummer”. Birro anser att recensenten Magnus Sjöholm fokuserat på honom som person och recenserar den snarare än boken i fråga. NTs recensent och redaktör anser båda å andra sidan att recensionen är bra och visst handlar om boken, att Birro snarare blev uppretad av en negativ recension av boken.
Personligen tycker jag att de båda har både rätt och fel. Recensionen fokuserar väldigt (onödigt?) mycket på Marcus Birro som person och första delen av texten ger mig inte något alls om jag vill läsa om boken. Halvvägs verkar emellertid Sjöholm inse att det ju var boken det handlade om och ger oss lite åsikter kring den.
Visst kan man anse att Birro reagerar väl starkt när han säger upp samarbetet med NT över en recension (eller snarare då en recensent), men jag förstår honom. Recensionen HAR sitt fokus på honom. Det är en recension av hans bok, inte av en bok. Han som person påverkar uppenbarligen Sjöholms åsikter kring berättelsen. Jag kan förstå att man kan försöka sätta in en roman i sitt sammanhang och ha i åtanke vem som skrivit boken, men det får inte ta över.
Jag tror att Marcus Birro är en person många har en åsikt om och som många gärna finner svår och lite som en nagel i ögat när han säger vad han tycker och inte försöker göra sig omtyckt. Kanske är det just detta som fått spela in i Sjöholms text? Eller kanske tycker han bara inte om boken. Jag vet inte.
Vad tycker du om allt det här? Vem har rätt och vem har fel? Ska en recension ignorera vem författaren är eller måste man ta med det i bedömningen?
(Bild från marcusbirro.se)
Magnus
17 september, 2010 at 09:15
Det är nog svårt att helt bortse från författaren när man tar ställning till en bok. Jag tycker inte att en recension ska ignorera vem författaren är, jag tror inte på den gamla 1800-talsidén om att verket existerar utanför sin författare. Författare och verk är påverkade av varandra i båda riktingarna. Däremot är det viktigt att recensenten inte låter eventuella personliga vendettor blandas in. Även om en recensent ogillar en författare som person (på ett privat plan) så ska detta inte synas i recensionen.
Pia
17 september, 2010 at 10:11
Jag har läst en del av Birro tidigare men denna har jag inte läst. Så någon åsikt om boken har jag givetvis inte men recensionen har jag läst.
Jag håller med dig att det är lite väl mycket fokus på Birros person istället för boken. Att man som läsare kan ha svårt att skilja på bokens jag och författarens jag är förståligt men inte något som borde lura en proffesionell kritiker.
Samtidigt tycker jag att Birro borde strunta i recensionen eftersom den känns oproffsig. Men att strunta i saker när man kan protestera är nog inte Birros grej. :-)
Marcus
17 september, 2010 at 11:46
Magnus: Jag är benägen att hålla med dig, det är svårt om inte omöjligt att försöka recensera ett verk utan att ta hänsyn till vem författaren är, men man bör samtidigt hålla personliga vendettor utanför. Något jag tycker att Magnus Sjöholm (är det du? ;)) inte lyckades med i detta fall.
Pia: Ja, Birros jag och bokens jag är ju snarlika vissa stunder men man får ju ändå hålla isär de två. Och det hade säkerligen varit bättre för Birro om han ignorerat recensionen och kört vidare med sin grej, men det är ju inte riktigt hans grej, som du säger. Vilket väl också är anledningen till att så många har åsikter, positiva eller negativa, om honom.