RSS
 

Arkiv för september, 2010

Nej, nu ska vi skänka bort lite böcker!

30 Sep

Här, kära vänner… Här har ni drygt 100 böcker jag har rensat ut från min boksamling. Böcker som hittat in i hyllan av olika anledningar och som hittar ut ur den av andra. I vissa fall har jag köpt böcker jag nu inte kan förstå varför jag slog till på (Your honor, we plead temporary insanity!), i en del fall har det blivit dubletter, i vissa fall är det böcker jag fått som helt enkelt inte passat min smak och en del är böcker jag läst en gång men inte lär läsa om. Hur som helst har jag nu kommit fram till att de stjäl utrymme från blivande inköp och därför ska de väck.

Kolla gärna igenom listan. Hittar du något av intresse är det bara att höra av dig om vilken eller vilka titlar du vill ha – jag nås enklast på marcus[a]dantesbibliotek.se. Mottagaren får stå för kostnaden för porto och vadderade kuvert (som brukar ligga mellan 6 och 12 kronor stycket någonstans), annars blir jag ruinerad. Ta så många du vill ha, det blir bara enklare för mig att skicka flertalet till få än få till flera. Kanske hittar du någon julklapp till svågern eller systern?

Det finns ett motkrav till. Att du länkar till Dantes bibliotek i ett blogginlägg när du fått böckerna. Något måste vi ju vinna på det här också, menar jag. ;)

Vad väntar du på? Get greedy!

  • Till minnet av Edward – Elizabeth George (kartonnage, ny)
  • Alltid Odd – Dean Koontz (kartonnage, som ny)
  • Gamla synder – Elizabeth George (kartonnage, ny)
  • När ingen ser – Elizabeth George (inbunden, nästan som ny)
  • En perfekt spion – John Le Carré (inbunden, i gott skick men med lite tilltufsat pappersomslag)
  • Stjärnfabriken – Claire Naylor & Mimi Hare (inbunden, ny)
  • Häxornas försvarare – Jan Guillou (kartonnage, ny)
  • Fienden inom oss – Jan Guillou (inbunden, ny)
  • Rebell utan gränser – Marc Vachon (storpocket, recex, ny)
  • Danslärarens återkomst – Henning Mankell (inbunden, i gott skick)
  • Pappas lilla flicka – Elizabeth George (inbunden, gott skick)
  • Gösta Berlings saga – Selma Lagerlöf (inbunden, Expressens utgåva ”Klassiska böcker”, ny fortfarande inplastad)
  • Hemsöborna – August Strindberg (inbunden, Expressens utgåva ”Klassiska böcker”, ny)
  • Statsrådet och döden – Bo Balderson (kartonnage, arkivexemplar, ny)
  • The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde (pocket, penguin popular classics, ny)
  • The Importance of Being Earnest – Oscar Wilde (pocket, penguin popular classics, ny)
  • Sagan om ringen – J.R.R. Tolkien (pocket, välläst)
  • Iskallt och stenhårt – Rickard Flinga (pocket, läst men som ny)
  • Ikaros hämnd - Marianne Jeffmar (pocket, ny)
  • I virvlande dans – Joanne Harris (pocket, i gott skick)
  • Jag och extra allt – Morgan Spurlock (pocket, i gott skick)
  • Små citroner gula – Kajsa Ingemarsson (pocket, ny)
  • Sourze 1(pocket, ny)
  • Sourze 2 (pocket, ny)
  • Berättelse på tidens strand - Henning Mankell (pocket, ny)
  • Spelar roll – Hans Olsson (pocket, ny)
  • Smärtans hus – Jo Nesbø (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Frälsaren – Jo Nesbø (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Kackerlackorna – Jo Nesbø (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Fladdermusmannen – Jo Nesbø (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat – Lennart Hagerfors (pocket, ny)
  • Någon annanstans i Sverige – Hans Gunnarsson (pocket, ny)
  • Höger hand, vänster hand – Chris McManus (pocket, nästan som ny)
  • Gentlemän och spelare – Joanne Harris (pocket, i gott skick)
  • Ett rum med utsikt – E.M. Forster (pocket, ny)
  • Känslans intelligens - Daniel Goleman (pocket, ny)
  • Hollywood Hulk Hogan (pocket, ny)
  • Bilbo – J.R.R. Tolkien (pocket, i hyfsat skick)
  • Vem är Lou Scortino – Ottavio Cappellani (pocket, i gott skick)
  • Farväl min Kursk – Vera Efron (pocket, ny)
  • Den där Jenny – Eva Wikander (pocket, ny)
  • Alexander – Nancy Sparling (pocket, ny)
  • Kicki & Lasse – Peter Kihlgård (pocket, ny)
  • Zlatan är Zlatan – Petter Karlsson & Jennifer Wegerup (pocket, ny)
  • Hemlös med egna ord (pocket, ny)
  • Södermalmsmorden – Lars Bill Lundholm (pocket, ny)
  • Hej! Mitt namn var Elton Persson – Martin Svensson (pocket, ny)
  • Det förlorade landet – Göran Rosenberg (pocket, ny)
  • En drink före kriget – Dennis Lehane (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Skuggor av blod - Anne Frasier (pocket, ny)
  • Evig tystnad – Anne Frasier (pocket, ny)
  • En berättelse om sju hängda – Leonid Andrejev (pocket, i gott skick)
  • Stavrogins brott – Fjodor Dostojevskij (pocket, i gott skick)
  • Hadsji Murat: Hjälten från Kaukasus – Leo Tolstoj (pocket, i gott skick)
  • En familjekrönika – Sergej Aksakov (pocket, i gott skick)
  • Tempelriddaren – Jan Guillou (pocket, ny)
  • Arvet efter Arn – Jan Guillou (pocket, ny)
  • Riket vid vägens slut – Jan Guillou (pocket, ny)
  • Vägen till Jerusalem – Jan Guillou (pocket, ny)
  • Det stora avslöjandet – Jan Guillou (pocket, ny)
  • Borg mot McEnroe – Malcolm Folley (pocket, ny)
  • Dockmakaren – Michael Connelly (pocket, ny)
  • Svart nåd – Dennis Lehane (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Breaking Dawn – Stephenie Meyer (storpocket, engelska, i nyskick förutom framsidans övre hörn som böjts någon gång)
  • Årets arbetstagare – Mikael Fuchs (storpocket, ny)
  • Stunderna – Pia Naurin (storpocket, ny)
  • Educating Rita – Willy Russell (kartonnage, ny)
  • Pinsamma pappor – Gunnar Jägberg (kartonnage, ny)
  • Kärleken – Theodor Kallifatides (inbunden, i gott skick)
  • Syndfull – Brian Freeman (pocket, ny)
  • Svart is – Michael Connelly (pocket, ny)
  • Färden genom Mangroven – Maryse Condé (pocket, ny)
  • Gregorius – Bengt Ohlsson (pocket, ny)
  • Löpgravsvägen – Kari Hotakainen (pocket, ny)
  • Berlin på åtta kapitel – Carl-Johan Vallgren (pocket, ny, läsexemplar)
  • De hängdas evangelium - Robert Karjel (pocket, ny)
  • Telefonförsvararen – Robert Aschberg (inbunden, ny)
  • Handel med döden – Simon Kernick (pocket, ny)
  • The Hound of Baskervilles – Sherlock Holmes (pocket, ny)
  • The Sherlock Holmes Mysteries: 22 Stories – Arthur Conan Doyle (pocket, ny – säg till om ni vill ha listan på samtliga berättelser som ingår)
  • The Righteous Men – Sam Bourne (pocket, ny)
  • Kameleonten – Jules Hardy (pocket, ny)
  • The Game - Neil Strauss (pocket, i gott skick)
  • Ingenting är heligt – Dennis Lehane (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • Rödhake – Jo Nesbø (pocket, läst, i ganska gott skick)
  • På spaning med Ann – Ann Söderlund (häftad, ny)
  • Festival – Christoffer Sorner & Kalle Assbring (häftad, ny)
  • En del av känslan (kartonnage, ny)
  • Blickar tillbaka – Sven-Eric Liedman (inbunden, ny)
  • Minnets labyrint – Elizabeth George (kartonnage, ny)
  • Saknaden efter Josef – Elizabeth George (kartonnage, ny)
  • Nicos Dirty Movie Quote Book – Nicotext (pocket, ny)
  • Nicos Filmreplikbok – Nicotext (pocket, ny)
  • Nattfjäril – Jessica Kolterjahn (inbunden, ny, läsexemplar)
  • Mörkrädd - Andreas Roman (pocket, ny)
  • Red Dog – Louis De Bernières (inbunden, i gott skick)
  • Stockholm reseguide – Berlitz (engelska, ny)
  • The Little Book of Luck – Richard Wiseman (häftad, i ganska gott skick)
  • Tankar om giljotinen – Albert Camus (häftad, ny)
  • Codex - Lev Grossman (storpocket, i gott skick)

(Uppdaterat! De rödmarkerade är paxade, de andra finns kvar.)

 
6 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: En liten bok om konst (Stenberg-Schentz Förlag)

30 Sep

För ett litet tag sedan fick jag ”En liten bok om konst” med posten. Det var Stenberg-Schentz Förlag som snällt nog valde att skicka ett recensionsexemplar till yours truly.

”En liten bok om konst” är, just precis vad titeln antyder, en liten bok om konst. 13×13 cm i storlek och 79 sidor lång är det en inte särskilt stor presentbok. Varje uppslag består av bild och en sammanfattande text om stilen och/eller tidsepoken den populariserades, hela vägen från stenåldern till nutid. Det märks att boken är utgiven från ett förlag som även är en reklambyrå, för in i mellan de seriösa (men ändå lättsmälta) texterna om konsten dyker det upp lite humor när man exempelvis genom en kroppsövning kan lära sig skillnaden på antiken och gotiken. Författarna bakom boken är Anna Spaak, Catrin Carlberg och Vic Hendeberg.

Spaak, Carlberg och Hendeberg har lyckats skriva en bok som är både allmänbildande och lättsam till tonen. Att ta till sig konst och konsthistoria utan att plöja stora tegelstenar på 600 sidor enbart om rokoko-stilen är trevligt och det blir en enkel sak att se om konst är något man finner intressant och i så fall vilken stil eller epok man vill läsa vidare om.

Tyvärr känns boken inte tillräckligt stor för att den ska räcka som ge-bort-present när man är bortbjuden vilket jag förmodar är en av huvudtankarna. Det lilla formatet gör den lite konstig och ”plottrig” att ha som coffee table-bok vilket gör att jag får lite svårt att se i vilka situationer den egentligen fungerar bra. Det finns en god tanke bakom boken men det når inte riktigt fram. Kanske skulle den kunna användas inom skolan så elever lätt kan få en sammanfattning av konsthistorien och kunna hitta ett område för eventuellt fördjupningsarbete?

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Notiser från mässan 2

29 Sep

- Temat. Väldigt splittrat i mina ögon och lite samma upplevelse verkar andra jag pratat med ha upplevt. Men det har jag redan kommenterat i ett tidigare inlägg, så det ska vi inte grubbla över mer nu.

- Antikvariaten. Var de inte färre i år? Eller var det något jag enbart inbillade mig? Det kändes som att det fattades åtminstone något, men jag vet i så fall inte vilket.

- Emmaus och Stadsmissionen. De hade en myskänsla, lite mer ”vanliga” titlar än antikvariaten och betydligt bättre priser i många fall. Hörde en av monterarbetarna att de fått en lite sämre placering på mässan för att antikvariaten inte ville ha dem borta hos sig. Kan förstå det med tanke på priskonkurrensen. Jag köpte själv endast en eller två böcker från ett antikvariat och 7-8 stycken från Emmaus och Stadsmissionen, så jag har inget emot prisskillnaderna!

- Jan Guillou. Syntes han inte ovanligt lite i år? Börjar åldern ta ut sin rätt på vår gode Jan och lett till att han nu dragit ner på sina åtaganden eller var jag helt enkelt på fel plats väldigt ofta?

- Björn Hellberg. Jag får ont i hjärtat när jag ser honom sitta vid sitt signeringsbord varje dag, för endast en enda gång har jag sett honom få signera en bok, och en gång har han skrivit sin autograf i någon lillgrabbs autografblock. Jag vet ju att det finns folk som läser hans böcker, så visst måste han väl få signerat en del på mässan?

- Morgan Larsson. Han såg precis lika mysig ut på riktigt som han låter på radion.

Nej, nu kommer jag inte på mer. Din tur istället!


 
4 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Notiser från mässan 1

28 Sep

- Adlibris. Jag vet inte hur det såg ut förra året, men både 2007 och 2008 hade Adlibris en av de största montrarna och DET största utbudet av boktitlar till salu. Hur underbart som helst, speciellt 2007 när man kunde gå runt och klämma på alla dessa intressanta titlar och köpa på plats. Ännu bättre att man fick ett presentkort à 25 SEK att använda på deras webbsida efteråt också. I år då? Jo, i år hade de en miniatyrmonter som bestod av två datorer med deras webbsida framme. Som om man går till bokmässan för att beställa böcker från nätet till deras standardpriser – skulle inte tro det. Bättre kan ni, i år var det ta mig fan riktigt uselt.

- Bokus. Vadå område U? Bokus var ett av de ställen jag aldrig lyckades lokalisera, och mässkartan hjälpte ingenting. Egentligen var jag väl inte så värst het på att besöka dem då de för ett par år sedan hade gjort vad Adlibris gjorde i år, men man vill ju ändå passera förbi för att om inte annat bekräfta att det var en ointressant monter. U? A, B, C, D lyckades jag hitta, men U? Det fanns väl inte ens med på kartan? Förvirringen var total.

- The English Bookshop. Jag såg deras monter gång efter gång när jag blickade ut över mässgolvet från övervåningen men det var inte förrän på söndag förmiddag, alltså min tredje dag på plats, som jag hittade deras monter nere på golvet. Jag är övertygad om att den var på hjul och rullades runt då och då.

- Bokbloggscafé. Vilken kul idé av Karin på En Bokcirkel För Alla! När sedan Bok & Bibliotek hjälpte till, ordnade ett utrymme, fixade bord och stolar, bjöd på frukt, halstabletter, block och penna (analogt bloggande!)  blev det ju hur bra som helst. Nu kan vi bokbloggare känna att vi blir en större och viktigare del av bokbranschen för varje dag som går. Nästa år siktar vi ännu högre!

- Guillou-bingo. Den gode Jan bjöd på hårdare motstånd än vanligt i år – det tog mig från fredag till söndag kväll innan jag hade fyllt alla nio Jan-rutor. Har han börjat dra ner på antalet ställen han närvarar vid under mässan eller gömde han sig medvetet för mig? Nästa år tycker jag att vi kör en författarbingo med fler namn än Guillou på spelplanen!


 
10 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Afrika blev lite för svåröverskådligt

27 Sep

Ja, du milde tid. I nästan ett år ser man fram emot bokmässan med stor förväntan, när man är där är man som ett barn på nöjesfält och nu efter de fyra dagarnas mässa är man minst lika nöjd över att det är över. Det är konstigt, det där. Missförstå mig rätt, hade mässan varat i ytterligare någon dag hade jag säkerligen varit på plats även då, men det är väldigt skönt att få varva ner i något slags efter-mässan-läge. Man får kolla igenom alla sina (förhoppningsvis) bra inköp, man minns alla trevliga och må hända oväntade samtal man haft med andra besökare, bokbloggare och mässfolk, och man kan lite smått börja sikta på nästa års mässa direkt igen. För det gör man.

Tyskspråkig litteratur ska tydligen vara i fokus nästa år. För några sedan var det väl något av (eller alla?) de baltiska länderna, i år var det Afrika (lagom litet område att täcka!) och nästa år alltså tyskspråkig litteratur. Kan bli intressant om det genomförs väl.

Jag vet att många andra bokbloggare varit väldigt laddade över åtminstone årets tema, men jag blev bara påmind om vilket det var de gånger jag såg olika monterprogram om Afrika eller när vissa montrar plockat fram en eller två afrikanska boktitlar. Likadant var det förrförra året (gick aldrig 2009), och året dessförinnan. Jag är nog väldigt tråkig ur det anseendet. Att jag i år inte heller gick på några seminarier (förutom ett med Mikael Wiehe på söndagen) i år bidrog väl till att jag inte heller såg några seminarier inom temat. Men hur som helst – jag tyckte att temat inte var så värst tydligt i år. Eller tydligt kanske det var, men spretigt. Det kändes nästan som att det spädde på bilden av ”Afrika” som ett samlingsnamn folk använder för diverse afrikanska länder utan att särskilja dem på något vis. Det blir enklast så. ”Vi kör Afrika i år, med typisk afrikansk litteratur och sånt där”. Som om det finns. Varje monter (av de som höll sig inom temat, de stora brydde sig väl föga) fick kämpa ensam. Man hörde någon stackare stå och prata om Eritrea, en liten bit bort hördes något om Sydafrika, runt hörnet var det Senegal men ingen av dem fick egentligt gehör då det blev för många och för litet.

Nej, för mig blev temat misslyckat. Och jag minns faktiskt inte en enda bok jag fastnade för, trots att jag hoppades få något intressant tips om någon afrikansk författare. Det blev för mycket mish-mash och plottrigt.

För att avsluta lite positivare gjorde jag i alla fall min bästa bokmässa hittills sett till bokinköp. Alltid något. Men det blir ett annat inlägg.

Hur tyckte du att det fungerade med hela Afrika som tema?


 
2 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: Tusen gånger starkare (Christina Herrström)

26 Sep

Det stora problemet med Christina Herrströms ”Tusen gånger starkare” är att igenkänningsfaktorn är allt för hög. Jag ser min gamla högstadieklass, mina kompisars klasser och mina systrars klass i Signes niondeklass.

Alla grupper finns representerade. Det är Mimmi och hennes tuffa tjejgäng som alla ser upp till. Det är killgruppen som styr klassen med järnhand. Det är tönttjejerna som inte vill något annat än att ta sig in till Mimmis närmsta krets. Sen har vi Leo. Leo som inte riktigt är som de andra killarna. Han är smart, snäll och skriker inte på lektionerna. Leo är den som är bäst i klassen. I alla ämnen. Om man inte räknar med Signe då, och det gör ingen.

Det är killarna som tar nästan all lektionstid. Ger inte läraren dem ordet skriker de ut alla svar. Tjejerna är mest som en grå massa, vilket irriterar lärarkåren. Varför tar de inte för sig mer? Varför gör de inte sina röster hörda? Lärarna är överens om att det är dags att tjejerna gör något åt situationen.

När så en ny tjej, Saga, kommer till klassen ställs lärarnas önskemål på sin spets. Saga har aldrig gått i en svensk skola och är inte van vid de tysta konventioner som finns. Hon umgås med alla, ser till att få svara på frågor och ställer inte upp på de orättvisor som finns i klassen.

En efter en sluter tjejerna upp bakom Saga. Tjejerna börjar protestera mot hur de behandlas och tar snart efter killarnas beteende, vilket ställer till problem för lärarna. De som tidigare önskade att tjejerna skulle ta mera plats, anklagar nu dem för att skapa dålig stämning i klassen. Lektionerna blir snart kaosartade och lärarna blir alltmer frustrerade. Killarna uppfattar sin ställning som hotad och ansluter sig till lärarnas protester gentemot tjejerna.

Detta svetsar samman tjejerna än mer och utan att Saga egentligen går in för att påverka de andra så bildas två läger. Tjejerna mot killarna och lärarkollegiet. Det bryter ständigt ut debatter om könsdiskriminering men gång efter gång blir tjejerna tillplattade av lärarna och killarna. När Saga, efter en bildlektion, vägrar plocka upp efter killarna dras allting ännu ett steg längre. Rektorn kopplas in och man är överens om att något måste göras, tjejerna har helt enkelt tappat greppet…

”Tusen gånger starkare” är välskriven och man fastnar direkt i den. Jag vill veta hur Signe skall tacklas med alla nya situationer som uppstår. Skall hon våga säga ifrån? Kommer tjejerna till slut få lika mycket uppmärksamhet som killarna? Hur reagerar lärarna på allt som händer? Och kommer verkligen Saga orka vara den som driver på allt detta?

Några partier i boken är lite väl mycket upprepning, men på det stora hela tycker jag att ”Tusen gånger starkare” är en riktig bladvändare som behandlar ett viktigt och aktuellt ämne. Boken är skriven på ett sådant sätt så den tilltalar både tonåringar och vuxna och däri tror jag att dess stora styrka ligger.

Läsupplevelsen blandades av skratt och ilskna utrop och flera gånger kände jag att jag skulle vilja ta tag i de vuxna i Signes omgivning och läxa upp dem riktigt ordentligt. Tyvärr så tror jag att situationen som skildras i boken inte är någon ovanlighet på våra skolor, vilket gör ”Tusen gånger starkare” till en otroligt viktig bok. Detta är en måste-läsas bok för alla som jobbar, eller skall jobba, inom skolan, för alla föräldrar, alla tonåringar och alla som någon gång kommer komma i kontakt med någon tonåring.

(I helgen hade för övrigt filmatiseringen av ”Tusen gånger starkare” premiär. Det skall bli riktigt spännande att se den.)

 
Inga kommentarer

Publicerat i Recensioner

 

Uppdatering

24 Sep

Hej!

Det finns egentligen mycket att uppdatera om, men jag har delvis haft fullt upp på bokmässan och delvis kämpat med feber. Jag ids helt enkelt inte skriva något inlägg ikväll. Det blir istället tidigt sänggående och nya tag imorgon. Med lite tur har jag mer energi och mindre feber då.

Vi ses i mässhallarna. Heja på mig om ni ser mig! (Trots att ni inte vet hur jag ser ut. Ni får helt enkelt lita på magkänslan.)

 
Inga kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: Att leva och dö som Joe Strummer (Marcus Birro)

24 Sep

”En kärleksförklaring från Marcus Birro

En man reser tillbaka till det Göteborg han lämnade tio år tidigare. Han ska begrava en av sina bästa vänner men resan tillbaka blir också en resa i minnet och en rörelse framåt mot ett nytt liv.

Frank Öster har dött av ett hjärtfel – precis som Joe Strummer i The Clash. En av hans vänner bestämmer sig för att återförena deras gamla band The Christer Petterssons för att spela på Franks begravning.
Vännen som länge levt i ett vakuum, rest från ort till ort, levt på socialbidrag och undvikit relationer, tar på sig kostymen och löser en första klass-biljett tillbaka till Göteborg. Det Göteborg han lämnade tio år tidigare och inte tänkt återvända till.
På tåget kastas han bakåt i tiden, till den magiska skarven mellan åttiotal och nittiotal, till kompisgänget, drömmarna, svartklubbarna och allt som hände då. Lagren av damm blåser bort och en svunnen tid kommer till liv med all ungdomens rastlösa energi, och vännen känner att han inte längre är nöjd med att hans liv står på paus.
Så rullar tåget in på stationen i Göteborg och dåtid, nutid och framtid skaver mot varandra, flyter ihop, väcker hopp inför det som väntar.

Att leva och dö som Joe Strummer är Marcus Birros kärleksförklaring till Göteborg. Sitt Göteborg. Staden som alltid legat en liten bit bortom Avenyn. Staden som skapade Broder Daniel, stora drömmar och underbara svartklubbar. Romanen är en hyllning till kärleken och vänskapen som egentligen aldrig dör eller ens rostar.”

Jag har visserligen läst en del av Marcus Birros journalistiska texter och ett begränsat antal dikter, men det här var första riktiga mötet med honom som författare. Han har gjort sig känd främst för sin poesi (åtminstone vad jag förstått) och det måste jag tyvärr erkänna är en av mina svaga sidor i den litterära världen. Jag läser väldigt lite poesi och lockas inte särdeles mycket av det (trots att jag nog ändå lyckats finna en favoritpoet). Det var alltså med en del skepsis som jag plockade upp ”Att leva och dö som Joe Strummer”. En roman som handlar om ett annat Göteborg än det jag vuxit upp med, av en poesiskrivande författare som är barn av en annan generation än jag själv är. Klart att jag var lite skeptisk.

Språket – det slår till direkt. Jag gillar verkligen något i Birros språk. Jag kan inte sätta fingret riktigt på vad det är, men det känns äkta och oftast inte konstlat eller framtvingat när han beskriver platser, känslor och händelser. Det känns äkta. Jag ogillar skönlitteratur där språket tar ett kliv bakåt för att ge plats åt intrigen och läser sällan exempelvis deckare av denna anledning (läs: för många skriver deckare, för få skriver med ett levande språk, jag hinner inte leta efter guldkornen). Men å andra sidan finns det få saker som tröttar ut mig mer än när en författare tar i så han, ursäkta uttrycket, skiter knäck för att få till meningarna. Det blir tillfläskat, uppdraget, onödigt utbrett och nästan vulgärt i sitt försök att bli ”fin” litteratur. Nej tack till sådant.

Nu tappade jag tråden en aning, men jag behövde ändå förklara hur jag ser på det rent språkliga. Och det språkliga kan som sagt Birro hantera väldigt snyggt. Visst tycker jag att vissa meningar kan bli lite mycket, men det är alldeles för mycket bra för att de få rackarna som inte håller måttet ska få väga över någonting.

Hur är berättelsen då? Jo, den är intressant. Huvudkaraktären har i början knappt några personlighetsdrag som gör att man ska tycka om honom, men lik förbannat finner jag mig själv heja på denna stackars sate som inte ryckt upp sig eller tagit tag i sitt liv. Som om man vore en nära vän eller familjemedlem blir man engagerad och vill säga till honom att skärpa sig. Klippa sig och skaffa sig ett jobb. Man kanske är irriterad, men man bryr sig verkligen. Lite så är det.

Tyvärr känner jag att boken tappar fart någon dryg tredjedel in. Det blir som att man trampar vatten och kanske kunde Birro försökt att driva vidare berättelsen lite mer och dra ner på beskrivningarna av platser och personer. Samtidigt tillhör jag ju fel generation och för de som vuxit upp med och i det Göteborg han berättar om kan det säkert vara nostalgiskt och mysigt att få återvända dit genom boken.

”Att leva och dö som Joe Strummer” tar sig mot slutet och jag känner ändå att jag gillar vad Birro kokat ihop här, även om det blev lite segt en bit i mitten. Karaktärerna är i de flesta fall lätta att föreställa sig och jag kommer absolut läsa mer av Birro framöver.

På tal om Marcus Birro och Göteborg – har ni några bra tips på böcker som utspelar sig i eller runt omkring Göteborg? Eller andra böcker av Birro jag bör ta mig an? Hit me!

(Notera att recensionen ovan skrevs i feberrus och utan paus eller genomläsning. Jag tar alltså inget som helst ansvar för vad jag ställt till med i texten. Det är säkrast så!)

 
1 kommentar

Publicerat i Recensioner

 

Glöm inte!

23 Sep

Jag tänkte ge eventuella förstagångsbesökare av  bokmässan i Göteborg några sista-minuten-råd. Böcker, bokälskare, författare och branschfolk – det låter ju som paradiset. Tro mig, det är det inte hela tiden.

Du kommer få armbågar i revbenen. För lite vätska i en varm och torr lokal kommer ge dig huvudvärk. Höga priser och för begränsad tid för att hinna med allt kommer göra dig hungrig och grinig. Du kommer få ont i fötterna.

Att komma förberedd till mässan är A och O. Gör du inte det finns en risk att du  är en av stackarna som kryper eller ålar ut genom mässutgången mot slutet av dagen. Survival of the fittest råder i vardagen och tro ingenting annat än att samma sak gäller inne bland alla montrar.

Vad behöver du ha med dig?

VATTEN. Fyll en vattenflaska på morgonen när du ska bege dig iväg. Ta en flaska i lagom storlek, jag brukar rekommendera 50 cl då mindre inte räcker någonstans (och uppe på det är svåra att finna), och större flaskor tar både upp utrymme i väskan där inköp ska rymmas och uppe på det väger för mycket. Visst kanske den inte är så tyngande när du med upphetsade steg studsar in genom portarna på morgonen, men tro mig – den blir tyngre för varje steg du tar. Så – ta en mindre flaska och fyll på den när det behövs istället. Det finns gott om ställen att göra detta inne på mässan.

BRA SKOR. Du kommer promenera tusentals steg runt, runt, runt på hårt golv. Visst finns det gummimattor och dylikt utlagt på det stenhårda golvet, men det är stumt mot fötter och ben ändå. Rätt skor är viktigare än kontanter, och kontanter är viktiga. Men mer om det så småningom.

SKAVSÅRSPLÅSTER. Bra skor, dåliga skor. Man vet aldrig om det räcker hela vägen. Ha alltid med dig någon form av plåster, helst skavsårsplåster, för när eventuella problem uppstår. Då kan du glatt (nåja) skutta vidare istället för att moloket behöva halta hem med ont i hälar och tår.

NÄTBRYNJA AV STÅL. Torsdagen och fredagsförmiddagen är man någorlunda skonad i och med att det då enbart är för branschfolk och de med fyrdagarspass, men när allmänheten släpps in vid 14.00 på fredag kommer det fylla på med mer och mer folk och alla har två armbågar var. Här kommer armbågar tryckas, kastas och svingas så var förberedd. Med en nätbrynja likt den riddare hade under delar av medeltiden kan du komma undan någorlunda väl och med lite tur avskräcka en del armbågskastare från att svinga vidare i framtiden.

VÄRKTABLETTER. Bra skor, skavsårsplåster, nätbrynja av stål. De är alla exempel på bra skydd, men ibland kan inte ens de stå emot bokmässans påfrestningar. Värktabletter kan hjälpa mot det mesta – huvudvärk, brutna revben, smärtsamma fötter, trötta öron (okej, det sistnämnda är jag inte helt säker på). Vi tar emellertid inget ansvar, så rådgör med er privata mässläkare innan ni medicinerar.

MATSÄCK. Maten i mässbyggnaden är svindyr. 175kr för (vad som visserligen utlovas vara) en räksmörgås. Närmare hundralappen för en burgare med pommes frites och dryck. Och då pratar vi om en liten hamburgare. Besökarna kommer så småningom bli hungriga, och ju hungrigare man blir desto bekvämare blir man. Det vet matställena och sätter sina priser efter detta. Om du vill spara in på matpengar och istället köpa mer böcker är det en god idé att ha med ett par smörgåsar hemifrån eller vad du nu kan tänkas vilja äta till lunch. Ta inget du vill äta varmt då det kan vara svårt att värma mat (Gasolkök rekommenderas ej).

BOK. Reser du till mässan med en längre buss-, tåg- eller spårvagnsfärd? Ta med en bok för dit och hemresan. Välj en pocketbok som är väldigt smal, det är bättre att den tar slut för tidigt än att den tar upp utrymme i väskan.

KONTANTER. De stora förlagen och bokhandlarna tar kort men fynden görs ofta hos de mindre och där kan det i många fall vara kontanter och enbart kontanter som gäller. Se till att ha med kontanter från start då det är ständiga köer till mässans egna uttagsautomater och även den utanför Svenska Mässan ofta är köbelagd.

EXTRA PLASTPÅSE. Du kanske råkar fylla väskan du har med dig med nya inköp. I värsta fall kan till och med väskan gå sönder. En ihopvikt plastpåse tar ingen plats och kan lätt förvaras i ett sidofack för när nöden kräver.

KARTA. Ska du på många seminarier? Har du planerat att besökare hejdlöst många montrar? Då bör du ha med en mässkarta där du markerat vad du finner var. Brukar följa med Göteborgs-Posten några dagar i förväg, annars finns det även att skriva ut ifrån http://bok-bibliotek.se. Om du glömmer kartan eller om du inte har planerat in något men ändå vill kunna hitta runt lättare kan du få karta och mässprogram i entrén och informationsdiskarna.

Jag har säkerligen glömt någonting, men ser du till att vara förberedd med listan ovan kommer du klara dig bra. Ett sista råd. Gå i tid till viktiga seminarier. Man kan gå vilse, och även om man hittar rätt finns risken att ett tanthav stänger av vägen från där du är till dörringången där seminariet hålls. Tanthav är vad jag kallar fenomenet när ett annat seminarium i närheten precis avslutats och, ja, ett hav av främst tanter (åtminstone på lördagar och söndagar) strömmar ut från rummet. De flesta besökare går att passera förbi med lite smidighet, men tanter är det mer krut i. Det har ni säkert märkt i matbutiker och liknande. De har ett mål, då rör sig gärna i flock och de släpper INTE förbi någon av er ynglingar (folk under 60). Det är ofta en ren omöjlighet att korsa ett genuint tanthav, så se till att hinna rätt innan de dyker upp eller att du har så pass mycket tid att du hinner vänta ut dem alternativt ta dig runt havet.

Lycka till, vi ses där!

 
2 kommentarer

Publicerat i Nyheter och tankar

 

Recension: En herrgårdssägen (Selma Lagerlöf)

22 Sep

”Ni vet kanske vad tiomilaskogen vill säga. Inte en gård, inte en koja på mil och mil, bara skog.

För Gunnar Hede är tiomilaskogen mer ogenomtränglig än vanligt. Getterna bräker, högt och klagande. En efter en sjunker de ihop och täcks av den fallande snön. Gunnar ser tillbaka på raden av drivor, som alla gömmer en djurkropp. Gunnar förlorar förståndet. Men unga Ingrid, med sin trosvissa och osjälviska kärlek, läker hans själ.

I kampen mellan det onda och det goda visar Selma Lagerlöf prov på en djup psykologisk insikt vilket gör ”En herrgårdssägen” till en av hennes mest helgjutna verk.”

I Selma Lagerlöfs ”En herrgårdssägen” får vi följa Gunnar Hede från omotiverad student till en galen köpman. Som den herrgårdsson Gunnar är skickas han till Uppsala för att studera, men det går inte riktigt som planerat. Han öppnar inte en enda bok och kommer snart långt efter i studierna. Detta är inget som bekommer honom något nämnvärt, han har det så gott ställt så han behöver inte klara av sina studier. Istället lägger han alls sin tid på att spela fiol.

En dag kommer en bekant till Gunnar Hede på besök och då får Gunnar reda på att situationen hemma på herrgården Munkhyttan inte är som han trodde. Pengarna har sinat och i väntan på att Gunnar skall slutföra sina studier och börja tjäna pengar har hans mor tvingats låna mer och mer pengar. Förhoppningen var att denna vetskap nu skulle motivera Gunnar att slutföra sina studier, men det får snarare motsatt effekt.

Gunnar beslutar sig för att ge upp studierna helt och hållet och ge sig ut på gatorna och leva som köpman. Han hoppas kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att betala tillbaka sin mors skulder. Till en början går allt bra, men en ovanligt kall vinter faller hela Gunnars värld samman. Hans tvåhundra getter, som han hade tänkt sälja, fryser ihjäl. När han berättar detta för sin fästmö bryter hon förlovningen då hon inte längre kan stå ut med skammen att vara förlovad med en kringresande köpman. Här raserar hela Gunnar Hedes liv och han blir som förbytt. Han minns inte längre att han är en herrgårdsman och blir rädd för alla slags fyrbenta djur.

Efter uppbrottet med fästmön byter byter boken plötsligt perspektiv och vi får nu följa den lilla flickan Ingrid. Ingrid är föräldralös och hamnar till slut på en prästgård. Där korsar hennes och Gunnars vägar flera gånger, men det är inte förrän Ingrid blir svårt sjuk som de verkligen finner varandra…

Till en början tyckte jag att ”En herrgårdssägen” kändes något intetsägande och tunn, men denna bild ändrades snabbt. Selma Lagerlöf skriver på ett fängslande vis och jag vill hela tiden veta vad som skall hända härnäst. Boken är en intressant skildring av en psykiskt sjuk man och jag tycker att Lagerlöf lyckats väl med detta porträtt. Boken kom ut första gången 1899, och kunskapen om psykisk sjukdom då var minst sagt begränsad. Trots detta skildrar inte Lagerlöf galningen som någon ondskefull peron, även om det tydligt märks att många i hans omgivning är rädd för honom. Ingrid fungerar som samhällets motpol i denna fråga och jag tycker att hon tar sin uppgift på fullaste allvar.

I ”En herrgårdssägen” rannsakas jag som läsare. Jag funderar hela tiden på hur jag skulle handskas med situationerna som Ingrid ställs inför och imponeras över hennes mod. Jag tycker att boken var innehöll många rent komiska partier och denna underbara tragikomiska blandning är verkligen bindande. Jag sträckläste boken och efteråt var funderingarna kring vad som skulle hända härnäst i Ingrid och Gunnars liv många.

Innan jag läste ”En herrgårdssägen” hade jag en ganska negativ bild av Selma Lagerlöf. Jag hade inte läst något utav henne utan grundade mina åsikter enbart på min uppfattning om henne som person. Efter den här läsupplevelsen har jag tänkt om och kan absolut tänka mig att läsa något mer utav henne.

 
2 kommentarer

Publicerat i Recensioner

 
« Äldre texter
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se
\"Blogg