Kokain verkar vara på tapeten just nu. Lasse Wierup och Erik de la Reguera släppte i mars 2010 sin bok med den talande titeln Kokain, samma månad släpptes den svenska översättningen av Tom Feilings bok The Candy Machine som fick titeln Kokain den med. Tanken var ursprungligen att även Magnus Lintons bok Cocaina skulle släppas i våras men tur är väl nästan att den inte gjorde det. Då hade vi väl undermedvetet börjat koppla samman mars månad med kokain.
I svallvågorna av de tidigare nämnda böckerna släpps nu alltså Lintons bok och jag har läst den. Men först, lite reklam. Nej, men nästan. Först en sammanfattning av vad boken handlar om för er som undrar.
”Vid tiotalets ingång genomgår kokainet en bred popularisering i Sverige och Europa som kommer få stora konsekvenser för all framtid. Många här, men framför allt där. Hos andra.
”Cocaina – en bok om dom som gör det” är inte ett reportage om knark som hot mot svensk ungdom, utan om efterfrågans och antidrogkrigets betydelse för pulvrets blodiga arbetsgolv; Colombia – det trasiga land som producerar 70 procent av allt kokain världen konsumerar.
Magnus Linton gräver upp rötterna till en av världens största industrier och tar läsaren med på en brutal resa genom kokainets galna historia, produktionens våldsamma villkor och dess växande roll som bränsle i geopolitiska krig och religiösa världsbilder.
Cocaina är en uppföljare till Augustnominerade Americanos.”
Det som först slår mig med Cocaina är Magnus Lintons språk. När man läser facklitteratur får man alltför ofta kämpa sig igenom texter som må vara högintressanta sett till de ämnen de behandlar men där språket är så trist och kantigt att ögonen är på gränsen att börja spontangråta. Så är inte fallet här. Språket är målande utan att gå till överdrift, och redan från första raderna är man bredvid Linton när han åker i taxibilarna, träffar kokaodlarna eller intervjuar festprissar höga på det vita pulvret. Det är både uppfriskande och lätt att ta till sig, och boken känns nästan som en samling berättelser om livsöden snarare än en kartläggning av kokainets ursprung och utveckling.
Lika uppfriskande och skönt befriande är också att Linton själv inte lägger någon bedömning i det han återberättar. När det handlar om känsligare ämnen såsom exempelvis narkotika är sannolikheten ofta stor att författaren känner sig manad att plocka fram pekpinnen åtminstone ett par gånger längs vägen – något Linton undviker rakt igenom. Det är inte hans sak att avgöra vad vi som läsare ska tycka och han håller sig därför till att sakligt berätta om Colombia och kokainets väg dit och därifrån.
En djupt intressant bok som lockar till mersmak. Jag ser redan fram emot nästa bok!
